6 april / Vargtimman.
Jag valde också att vara lite 2015. Tänkte vara bjussig och dela tankar. Det är ju så trendigt menar jag? Ha. Jag skrev ett inlägg med paus för tvtittande och hann däremellan få vargtimman för vad jag just skrivit. Då jag inte hade hunnit publicera ännu tryckte jag på underrubriken "spara som utkast" och låter nu solen ifrån Amadores vackra beach lysa upp en kall aprilkväll, en helt ovanlig måndag. En röd måndag som tycks varit söndag. Där "man" är ledig, men sällan tillhör de där "man" då man arbetar inom handels. Ha! Istället kickade jag ASS på jobbet; med 100% ob och ledig eftermiddag. Två ting som är totalt i motsats mot att vara sådär 2015 då jag precis lät dem belysas ur positiv aspekt? He. Nu tänker jag krypa ner i sängen, dra täcket upp till öronen, ta ett djupt andetag och sova sött. Åtta timmar skönhetssömn står på schemat innan det skall kickas igen. Dock utan ob och ledig eftermiddag! "Som för att rädda den situation som spårat ur?" Ps. Vad tycker ni om mer välskrivna inlägg om specifika ämnen? Om tankar, åsikter eller "problem"?
29 mars / Ett oskrivet inlägg.
"Kanske vill jag skapa något. Om palmernas vajande i havsbrisen, vågornas lek vid stranden eller hjärtats sång som svar på frid? Jag vet inte. Och kanske är det just denna oförmåga som också lämnar blanka blad och ett oroligt huvud, förbrilt , sökandes efter något jag, ofrivillgt, tycks ha lämnat kvar. Glömt? För hur mycket man än vill ta med sig allt det där hem är det som om bagaget på något vis blir för tungt för import? Irriterat, pressar jag samman läpparna och försöker att minnas vad jag kände när jag först lät den mjuka sanden leta sig in mellan tårna. Spänner blicken i det blad som ännu lyser blankt, försöker sätta tankar, som tycks tysnat, på repeat. Letar ord, söker. Utan framgång. Det bara går inte. Inte ikväll. Jag vet, någonstans inom, men inte ikväll. Kan inte förmå mig att få utlopp för? Ikväll får ni bara tre bilder. Tre bilder och ett oskrivet inlägg? Så dumt. Och du stirrar stint på, spänner blicken i det blad som hon talar om som blankt? Irriterat pressar du, liksom jag, samman läpparna? Och vi blir två. Kanske båda med ett bagage för tungt för import, huvuden för tomma för att delge? Men vi är åtminstone två. Kanske kan vi skapa något?"
17 mars / "Det är sant som de säger"
Hola Taurito, hej livet. Jag tror att det kan vara allt jag behöver, ett stycke sol och en bikini, för att känna den där genuina glädjen igen. Den där som gör att man ler för "ingenting" medan man gör "ingenting". Har legat i solen tillsammans med min gamla Mp3 som för att koppla bort allt vad omvärlden heter. Läst bok, sett min man i ögonen, levt. Hittills verkar det även som om sägnen är sann. Ryktena om att "Solen alltid skiner vid Puerto Rico". Amen, halleluja och tusen tack kära Gud. Imorgon skall vi till Puerto de Mogan som vi läst så mycket fint om. Det skall tydligen vara hur vackert som helst. Upp till bevis, med förhoppningar om att även det är en ren sanning. Vi ses. Mer på idaacarleborn @ instragram
16 januari / Det bästa med...?
Det bästa med fredagar är "Fredagspodden" följt av ett avsnitt av Alex & Sigges podcast, och okej, lite Relationspodden på det. Ett jäkla poddmaraton, en kort arbetsdag och fredagsmys med en underbar tjej. Det skulle kunna vara det bästa med fredagar? Därmed kan jag skatta mig lycklig åt att det är precis vad denna fredag bjuder mig på. Vad jag dock önskar att den kunde slänga med på köpet är vyerna ovan, sand mellan tårna och solbrända ben. ÅH vad jag vill ha salt i håret och svett mellan tuttarna. Min längtan är så otroligt stor, dagdrömmandet ett övertag...Jag älskar julen. De där decemberdagarna, väntan och allt inför jul. När det sedan är över vill jag inte veta av det mer. Ha! Då är jag precis lika otålig, som för julen, inför sommar. Om det ändå kunde vara sommar, en månads jul och vinter och sedan sommar igen? Kanske borde man fixa till det. Lösa problemet som inte skulle behöva vara ett problem egentligen? Inte ikväll, men kanske senare? Vi väntar och ser.
4 januari / Jättebebis på flykt?
Sveriges vinterland fortsätter att leverera strålande sol & några ynka minus medan vi glider ner för backarna, hänger på After-ski och spelar spel på spel. Det där med att umgås, femton personer, dygnet runt utan att vettigt wi-fi genererar yatzymaraton, Alias och en hel del skratt, till min förtjusning såklart.
Och jag skulle ljuga om jag inte tillade att det inte finns en gång på året då jag känner mig så oattraktiv som under dessa vistelser i fjällen och skidbackarna. Fullt påpälsad, aktiv och i frisk luft och jag känner mig som en jättebebis på flykt? Ha. Tackar gudarna för sol och en hel del annat och njuter. När jag kommer hem ska jag längta till sommaren. Tills dess; Mer av det där åkandet, speladet och kommande After-ski. (PS årskrönikan blev, till min förskräckelse, fel på och publicerades inte...Den kommer på hemmaplan). Vi ses!
1 september / Att välja det man kan?
Igår var det ett år sedan. Ett år sedan det dracks champange, skrattades och dansades i Rättvik. Ett helt år sedan de sa Ja: Då vi skålade som aldrig förr, natten igenom. Det åts trerätters, lektes och hotellmystes med hela släkten. ÅH. För ett år sedan var det fortfarande sommar i min kropp. Vi hade precis vaknat upp till hotellfrukost efter två nätters festande och hade hela två veckor vid Medelhavet framför oss. Idag ligger det bakom, och nog är inte bakfylla ett faktum denna arbetarmåndag? Ha. Som tur är. Lyssnar just nu på tal ifrån Almedalen. Som för att ha möjligheten att välja? Sommaren är liksom förbi. Den kan jag inte välja längre. Därmed väljer jag att sätta mig in i det jag ännu kan påverka? Ungefär.
17 augusti / Free Fallin'
Och jag har förstått att det är mig Du sjunger om, Mayer. 'Free fallin' - Min f.d brännas fall från ansiktet, ned mot golvet för att bli ett med avlopped. Förvånad blickar jag mot den bleknande damen i spegeln, jag? Ha. Dagarna springer, liksom solbrännan, ifrån mig och det är redan en vecka sedan jag låg utlagen i en solstol efter femton minuters sittandes sömn, efter en störtskön natt i Napa. Man kan nog inse hur galet livet är om man tar sig tid att fundera. Hur galet det är, hur det kan vända, hur man själv kan göra val, forma? Jag undrar hur jag vill ha dig. Något jag inte kan se när jag möter din blick, något inte ens Mayer kan få mig att förstå? Skriv något mer för mig. 'Något att tolka till sin ära' .
Och jag skall tänka på i vinter, när vi låg där på marken, blickade mot himlen. När din sköna stämma ljöd, när jag kände livets bästa sidor. Precis då var jag där, där som jag så sällan är. Nu, här, då? Jag vill ha dig igen. Så ta mig på nytt. Kanske inte med storm, men med något som liknar utan att eftersträva?
12 augusti / Att tappa känslor?
Pressar hårt ihop käkarna medan vi svävar in på moln över det som kallas hem? Svävar på moln, bokstavligt? Då medan hjärtat säger något helt annat. "Den dag det inte längre pirrar i kroppen när jag är påväg, då skall jag lämna" ekar orden, som för att fylla det tomrum som urgröpts i skymundan. Söker, känner efter, förbrilt? Smakar på de frågande orden, ropar försiktigt, men utan med så mycket som ett uns till svar. Känslorna som en gång legat latent för att infinna sig just vid sådana tillfällen är som bortblåst. Fångad av vinden, svävandes i fjärran? Omöjlig att nå, fånga in, ta tillbaka. Och hon pressar käkarna ännu lite hårdare mot varandra, sluter ögonen och förstår. Att hon har tappat känslorna. "Svävandes på moln, men ändå inte?" Hej Sverige. Jag är hemma nu. Och vi ses för bilder, för mer.
6 augusti / Livet.
Dagarna springer förbi mig medan jag står anfådd kvar och ser dess rygg i fjärran?
Andas. Försöker ta in. Njuter. Åh, jag vill bara vara. Vara såhär så mycket större del av året.
För samtidigt som jag blir som mest inspirerad här; till livet, till framtid, till äventyr, blir jag också som latast. I ett "fan, det är ju det här som är livet - vad håller vi på med?"
Vi arbetar liksom bort allting för att kunna leva. Låter livet passera utanför fönstret till en tegelbyggnad, i en skolbok. Framför en dator eller i fikarummet på kontoret? Livet springer ifrån oss likt dagarna vars rygg jag nu ser i fjärran. Och vi, vi låter dem vara? För kanske får vi sådana veckor nästa år igen. Om vi har tur? 'Andas, andas' .
5 augusti / Destruktiv & galen?
Balsamet är slut och man börjar se botten i nötsmörsburket. Hej vecka två! He. Och på frågan "har du packat med nötsmör till all inclusive" är svaret ett klart och tydligt "Ja". Då utan röda kinder eller flackande blick. Ha. Jag skulle inte vilja kalla det beroende. För vem vill egentligen det? "Jag kan sluta om jag skulle vilja". Den gamla repliken, ni vet. Skämt åtsido. Det är ingen direkt livsfara med denna produkt. Om man inte är nötallergiker förstås. Då är det ju bra dumt att vara beroende. Aningen destruktivt beteende? Ha.
Tog mig i sportbhn och brände av Idas pass denna morgon. I skuggan under en Palm, med havet framför mig; Vätskeersättning Delux i mig & svett droppandes från hela kroppen. Att 30min rörelse kan genera så mycket vätska? Skenet bedrar liksom i denna värme. Ta er i kragen ni också. Det var galet roligt när hjärnan väl spelade med mig och endorfinerna frigjordes.
I övrigt: ligger i en solstol med kepsen bak och fram. Svettas, inväntar lunch & njuter. Har ont i en visdomstand (inte halsen. Får inte!), läser om C.G & inser att kvalité just blev kvantitet. Skall till kvällen försöka publicera från datorn. Tills dess - Njut av sommar & sol. Det skall jag. Salt, svett & härlig. Nu av solen snarare än rörelse.
3 augusti / Håll mig hårt.
Känner hur havsbrisen viner genom de håret, leker med de hårtestar som fallit från samligen i nacken. Intill vajande palmer, en himmel i havets färg och intill vågornas lugna jagande en bit bort andas hon djupt och känner hjärtats brinnande slag inuti; Det är här hon skall vara.
Lugnet har tagit över, lagt sig ovanpå och håller henne nu i ett stadigt grepp. Oförmögen att röra sig. Hon är fast, låter den hållas. Kanske med någon slags rädsla för att den skall låta henne gå? Som ett nytt förhållande, trevande, osäkert. Där lugnet endast är en förberedelse på den storm som sedan följer? Där allting kan vändas i ett handslag? 'Håll mig hårt' viskar hon förstrött. Jag vill fastna i din famn. Stanna - utan måsten, utan uppfattning och förnuft. Förlora mig i dig - I den värld som inte existerar. Existera i det som inte finns? Lugnare än någonsin trots branden inuti - Bara låt det brinna tills det inte längre finns något kvar så skall jag vara han på F. "Ur askan i elden".
30 juli / Hon har ljugit;
Tysta stod de bakom palmen och spejade ut över solstolarna. Långt ner i magen kunde hon känna hur en ett sting av nervositet kom smygandes. Det var en härlig känsla. Som om de fjärilar som en gång flugit där förbrilt, en än gång vaknat till liv för lek & nu lekte tafatt med varann. Hjärtat slog ett extra slag när hennes sökande blick fann sitt mål; Där var dem.
Och efter tjo och Stim. Skratt och total chock följde en tystnad där hon än en gång lät blicken flyga, nu sökandes efter de hakor som just tappats?
Jag har ljugit för nära och kära. Vi har ljugit. Det har besvärat mig i veckor, frågorna om vår resa. Jag har försökt undvika dem. Flackat med blicken, bytt ämne och säkerligen framstått antingen sluten i frågan. Då endast för att planen varit att överraska mina käraste vid Medelhavet. Så till alla kära vänner och bekanta som fått landet "Turkiet" upptryckt i nyllet då resandet kommit på tal. Lugn i stormen & håll i hatten. Jag är inte i ett magsjukt Side utan, ännu än gång, på ett ack så älskat Cypern. Cypern, Kypros, Cyprus - Hej&hå. Datorn är med, internet är gratis & systemkameran arbetar. Vi ses kanske till kvällen. Tills dess: njut av mammas förvåning. Älskade familj - deras glädje lever jag länge på <3
25 mars / Gjort slut?
Den där känslan när man tänker att "idag skulle man haft ett par kornblå heels" har jag tillfredställt på många plan idag då jag råkade gå lös på sisodär elva par skor. Att toppa det med återbesök på Zara och Victorias secret medförde dock att situationen där man tänker "Åh, idag skulle man haft en pojkvän att mysa med" möjligtvis kommer att uppstå i mitt liv inom en snar framtid? Ha. Men, då har jag åtminstone en massa snygga skor att tröstshoppa den där klassiska gråta-över-pojkvän glassen i? Han missar en dam med flashiga underkläder och jag erbjuds åtminstone 'double-deckers' att ta ett åk i istället för EN Decker? (Min pojkvän heter Decker för er som inte känner mig) Ha. London är en himla fin stad. Har uppgraderat från att stå på höger, till att springa till vänster, i rulltrapporna på T-banan, spatserar ensam på stadens gator & ätit med pinnar återigen, utan att byta till gaffel. Storstadstjej? Imorgon kväll landar jag i landet, på landet.
24 mars / London calling.
"London calling?" - Jo tack, sisodär 02.30 inatt skrek klockan uppstigning. Sedan dess har det flugits, rests för att slutligen spatseras och shoppas på Londons soliga gator. Fick även in min fiskallegiker på en japansk resturang där man fick plocka rätter ifrån löpande band. Super mysigt. 5-1 till mig och ett "grattis unga dam" ifrån kyparen. Tack & godnatt kände jag? Nu bokstavligt. Tänker ta de där gatorna med storm imorgon. "Watch out" .
6 januari / "Do more of what makes you happy"
" Detta år lyckades jag med saker jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag upptäckte delar av världen jag aldrig förut mött, jag älskade och blev älskad, var frisk och kry tillsammans med mina nära. Jag åstadkom och tog steg framåt i livet, levde livet. Jag var nästan bara glad, fylld av livsglädje. Levde varje dag och lät ingenting passera. Jag hade en positiv inställning och fångade den där jäkla dagen som det tjatas så om. Fann meningen och blev lite bättre på mycket. Jag fångade minnena, sparade ner dem på mitt minneskort för att låta dem komma fram senare i livet, under de stunder då man behöver en påminnelse. Jag förlorade ingen & lät inget gå förlorat. Detta år lyckades jag med saker jag aldrig trodde jag skulle göra - levde livet & bara var lycklig"
Ungefär så hoppas jag att jag kommer kunna återge detta kommande år, år 2014. Jag går in i det utan några nyårslöften men med det kanske, klyshiga uttrycket, "Do more of what makes you happy" i huvudet. Det låter väl fair? För det måste väl ändå vara vad livet går ut på? Ibland är jag rädd att det bara skall springa ifrån mig. Jag vill bara leva. Jag vill alltid leva. Leva och vara glad. Men så påminns jag om att jag numer har kapaciteten att springa ifatt det, om det så skulle behövas.