Stäng
RSS 2.0

29 april / Chock & oklarheter?

Kikar in på denna gamla denga och upptäcker att Ni fortfarande kikat in här, varje dag, sedan jag begav mig iväg till den nya bloggen. Ja, inte lika många läsare som då jag bloggade här, men still, "för många". Ni har väl inte missat att jag numer bloggar på "www.idaacarleborn.se"? Jag hoppas inte det. Och hade ni, mot förmodan, gjort det? Ja, då har jag precis kilat in en liten påminnelse denna onsdag. Vi ses där! "Med kärlek & en kvällspuss". 

14 april / Hejdå livet???



Och så vänder hon ryggen till, går sakta sin väg? Lämnar något som hon själv påbörjat. För att ge upp för gott, för att prova något nytt? Den är ännu inte färdig, saknar header i kombination med att hon saknar kunskap, ibland tid. Ändå låser hon upp, välkomnar in. Säger hej och välkomna in till min nya blogg. Nu lämnar jag blogg.se. Ni hittar mig på http://idaacarleborn.se/ . Vi ses där? Kom gärna med feedback i kommentarsfältet. Det skulle göra mig så glad! 

13 april / Kycklingfilé smoothie?



Förra veckan hade jag brottom till jobbet. Det enda som låg färdigt i kylskåpet var en kycklingfilé. Men vad skulle jag slå ihop till? Att baka rotfrukter, hacka grönsaker, koka ex broccoli samt grädda grönkålschips var givetvis en alldeles för lång proccedur. Så vad gör jag? Jag trycker min kycklingfilé och slänger ihop en jättesmoothie att äta till. Jag slängde i en frusen banan, frysta rödbetor, blåbär, proteinpulver, kvarg, nötsmör, avokado, acaí, spenatblad, färdighackad grönkål och en skvätt mandelmjölk i min mixer och mixade detta till en mustig supersmoothie att toppa med kanel och chiafrön. Det må låta som en konstig blandning men det hela smakade enbart chokladigt och härligt. Dessutom gick det snabbt att både slå ihop och få i sig så mycket energi på kort tid. Win-win. Det hade defitivt känts roligare att tugga i sig denna mängd mat, men hinner man inte får man lösa det på annat sätt. För näring behöver man ju hur eller hur. 

13 april / Måndags-pep?


En version av måndagspepp, ett tjuvkik på mina nya bootcut jeans från Crocker.  
Kikar igång denna vecka, som innebär födelsedagskalas i plural, efterlängtade dejter och förhoppningsvis fint väder, med min standardgröt, diverse topping, acaíkvarg och, enligt många, alldeles för sött kaffe tillsammans med datorn och Mårten Nyléns positiva energi ljudandes i öronen. Hey! Måndagspepp med både enkel- och dubbelstavning? He. Vi ses!

12 april / Min nya blogg.


Bloggade på min nya blogg och glömde helt att jag inte delat varken garderobsnyheter, tankar eller helgens händelser med er här, så dumt. Just nu kollar jag på Robinson Love Edition och kräks galla över den mobbning som pågår. Jag tror att jag, fullständigt, tappar hoppet om människan ibland. Jag slutar liksom aldrig att förvånas över dumheter, över rygghugg, skitsnack och falska rykten. Över svek, skvaller och dylikt. Hur mår dessa människor, egentligen? Förstår de själva vad de håller på med? Inser de själva hur de egentligen mår och varför de agerar som de gör? Vad grundar det sig i? Varför? Och slutligen, vad gör man åt det? När jag var i yngre tonåren tänkte jag att "vi är ju inga barn längre, ändå betér sig folk så". Senare i livet tänkte jag "vi är ju inte tonåringar längre" och fortfarande tappas hakor till vuxna människors beteénden intill röster som skriker att "det är ju för helvete vuxna människor"? Det tycks aldrig hjälpa. Kansk handlar sådana beteénden snarare om personlighet än ålder? Det må vara tydligt. Och min oförmåga att förstå är en glädje. För hur ofta är man egentligen glad över saker man inte förstår sig på? 

Imorgon är det måndag igen och då talar Hanna och Ellinor, måndagspepp, återigen om diverse goa ämnen, tankar och känslor. Har ni inte lyssnat på dem tycker jag åtminstone att ni skall ta er tid och lyssna på avsnittet om vänskap. Det är mina tankar rakt av, mina värderingar rakt igenom. I ett "jag kunde inte sagt det bättre själv" hänvisar jag dit, antar jag. Och jag slås av tanken att "undrar om de som är enligt vad de talar om förstår det själva", likt mobbarna jag talar om ovan? Och intill glömska och galla avslutar jag nu, trots att ni inte kan se vad jag publicerat på det nya? Hon må vara knasig. En egenskap bättre än elak.

11 april / Mannen i mitt liv.

 
 
Idag fyller han år, mannen i mitt liv. Det må låta klyschigt och man må tänka att "sådär säger man bara" men jag anser, på heder och samvete, att min fina pappa är en sk. "perfekt" människa. Han är fantastisk på SÅ många vis. En riktig drömman i mina ögon. Ni vet en såndär pappa som gör allt i sin makt för att man skall må bra, lyckas i livet och känna sig älskad. Som vill mig väl, alltid. Som satt uppe sena nätter för att hjälpa mig med läxor, att läsa inför prov. Som blir gladare än alla andra när jag lyckas, som tröstar de gånger jag inte gör det. Som sätter mig främst, trots att jag inte alltid förtjänar det. Som kan tapetsera, bygga om och reparera varenda jäkla fel på saker, en händig karl. Som kan baka och som alltid har maten på bordet när mamma kommer hem. Som är uppe med tuppen och fixar hemma, som handlar och styr. Som är duktig på varenda sport han testar, som vinner i spel. Som är allmänbildad och samtidigt duktig i alla skolämnen. Som har lätt för att lära sig, men som också har lätt att lära andra. I skrivandets stund slås jag av ett "herregud" gång på gång då fler bra saker uppdagas. Han är nog en av de roligaste jag vet, ni vet sådär fyndig som en del är. Ordvitsig. Det älskar jag. Han svär liksom aldrig, och då menar jag aldrig. Inte ens när jag svär, säger "fitta" och "kuk" - nej, då suckar han djupt, blir arg och ryter ifrån. Men utan att svära. Han har nog aldrig klagat över något heller, sprider aldrig negativ energi. Och när han blir arg, då blir han nog arg på mig och kanske är det, ibland, befogat...He! Och så är han en såndär som tar väskan, öppnar dörren. Ja, såntdär åtminstone jag tycker är vackert. Dessutom skulle han tycka att denna beskrivning var totalt överdriven, såklart. För inte är han den som är den, heller. En dag, när jag tjänat ihop mina första stora pengar skall jag bjuda igen för allt han givit mig genom åren. Ja, inte genom just pengarna utan upplevelser oss emellan. Min stöttepelare, min inspiration. Idag fyller han år, mannen i mitt liv. Det må låta klyschigt och man må tänka att "sådär säger man bara" men jag anser, på heder och samvete, att min fina pappa är komplett. Hur fan firar man en sådan människa? Att jag skall handla och överraska med middag känns plötsligt väldigt fjuttigt...

9 april / That 70's show.

 
Grått behöver inte, alltid, vara just "grått". Tokälskar min nya dress. Denna kommer att användas flitigt i vår och sommar samt separat i kombination till annat. Vad tycker ni om 70-tals trenden som härjar just nu? Har ni fallit för, exempelvis, boot cut ännu? (läs "ännu" precis som om det förr eller senare skall inträffa? Ha.) Jag tycker att det är superfint och har införskaffat mitt tredjepar nu. Helgens förväntade vänder på det och grått har aldrig varit mindre grått. 
 

9 april / Till ord man inte får uttala?

 
 

En helt vanlig onsdag men ändå en ovanligt fin sådan. Jag blir fullkomligt varmt i hjärtat av varenda liten grattishälsning som strömmar in en sådan dag. Att familjen sedan, som alltid, får än att känna sig som en prinsessa får, om möjligt, hjärtat att fatta eld för att sedan glöda i dagar? Ungefär. Kanske var det den glöd vi sedan grillade på och avnjöt en god middag till? Ha. Det var åtminstone vad vi igår gjorde. Och när klockan slog kväll, slog livet om till tjugotvå och sedan var min dag förbi. Man får ju egentligen inte säga att man gillar och fylla år när man är över tonåren? För att vara typiskt mellanmjölk skall man kanske säga "äsch" och "inte ska väl jag" alternativt "jag tycker inte att jag behöver bli firad. Jag firar hellre andra"? He. Men jag tänker inte ljuga. Jag älskar att bli uppvaktad, få känna mig lite speciell och uppskattar det oroligt mycket. Dessutom älskar jag att fira andra, ge och överraska. Det behöver väl inte vara så kolsvart eller mellanmjölksvitt antar jag? Det kanske kan förbli en blandning utan att egentligen vara grått? "En helt vanlig onsdag, men en ovanligt fin sådan. " 

8 april / "Värre kommer ni aldrig se mig?"

 
 

Ni vet den där hemska bilden på födelsedagen; När man precis är uppdragen, yrvaken och svullen, i ansiktet, efter en hel natts sömn. Ja, precis den vidriga bild som man sedan grimaserar åt i sin ensamhet och tänker "ta bort" då man aldrig ser sämre ut än när man är just nyvaken (nyvaken som i, på riktigt nyvaken. Inte som i dessa "nyvaken" som innefattar concealer, puder eller appen Perfect365(?) ). Den la hon precis upp till allmän beskådan. De där tjugotvå måste gjort henne galen redan nu? Ha. Tänkte att jag kan bjuda på det då dagen bjuder på så mycket annat i sig och okej, då dessa är de enda bilder jag har ifrån idag, hittills. Idag lämnar jag alltså, något tråkigt klingande, tjugoett bakom mig och kliver på tjugotvå istället. Samtidigt rynkar jag på näsan och tänker att "var det inte nyss det stod 'Super Sweet Sixteen' på tårtan"? Uppenbarligen inte riktigt så pass "nyss" som jag själv tänker mig. Och till de tankarna låter jag fragment ifrån Hellströms ljuda i bakgrunden i ett "Jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än". Och jag ler för mig själv och tänker, liksom han, att "säg det, säg det, säg det igen" ...

För jag litar på varje ord i den meningen och blickar, spänt, framåt i livet. Jag undrar vem jag kommer vara, vart jag kommer befinna mig en dag. En dag när jag, på riktigt, är sådär vuxen och tittar tillbaka på dagar när jag "bara var" tjugotvå, som nu. Jag kommer säkerligen tänka tankar som att jag önskar att jag var lika slät i ansiktet som när jag la upp den nyvakna bilden och kallade den vidrig, eller att jag hade den kropp jag hade då. Att jag stressade mindre över småsaker, vad jag skulle bli? Och att livet, egentligen, var så satans enkelt? Kanske bör Vi alla därför ta tillfället i akt och tänka de tankarna nu? Svara på den ständiga frågan personer, ofta, får senare i livet i ett "vad vill du säga till den tjugoåriga Du?" nu istället och tänka de tankarna så att vi, ångerfyllt, slipper tänka dem senare? Ha. Säkerligen en smula luddigt, men förhoppningsvis greppbart på något vis? Tjugotvå må ha gjort henne lite galen, eller kanske var hon det innan också...


7 april / Sommarfavorit & IBS.



 
Startar denna tisdag med, bland annat, denna tallrik gröt till frukost. Efterlängtad och världsgod! Kombinationen av gröt, chokladsmak och jordgubbar till kaffe slår det mesta. Ja, tråkigt nog varenda frukostbuffé, häromkring, som jag kan tänka mig. Ha! Jag vill helst av allt ha min gröt till frukost, punkt. Ni med IBS vet vad jag talar om? Utan rutiner fallerar allting och det kunde vi ju, minst sagt, se på senaste semesterresa när fröken göken hamnade på spanska akutmottagningen. Mindre kul! He. Och med smak av sommar välkomnar jag nu min sista dag som tjugoett och tar tag i livets "måsten" innan arbetet. Vi ses för mer! 

6 april / Vargtimman.

 
 
 
Skulle fota några nya inköp samt lite påskfavoriter. Dock hann solen lägga sig bakom husen och jag väljer att invänta dess uppvaknande innan kameran får arbeta igen. Därmed får ni lite sol ifrån föregående resa. 

Jag valde också att vara lite 2015. Tänkte vara bjussig och dela tankar. Det är ju så trendigt menar jag? Ha. Jag skrev ett inlägg med paus för tvtittande och hann däremellan få vargtimman för vad jag just skrivit. Då jag inte hade hunnit publicera ännu tryckte jag på underrubriken "spara som utkast" och låter nu solen ifrån Amadores vackra beach lysa upp en kall aprilkväll, en helt ovanlig måndag. En röd måndag som tycks varit söndag. Där "man" är ledig, men sällan tillhör de där "man"  då man arbetar inom handels. Ha! Istället kickade jag ASS på jobbet; med 100% ob och ledig eftermiddag. Två ting som är totalt i motsats mot att vara sådär 2015 då jag precis lät dem belysas ur positiv aspekt? He. Nu tänker jag krypa ner i sängen, dra täcket upp till öronen, ta ett djupt andetag och sova sött. Åtta timmar skönhetssömn står på schemat innan det skall kickas igen. Dock utan ob och ledig eftermiddag! "Som för att rädda den situation som spårat ur?" Ps. Vad tycker ni om mer välskrivna inlägg om specifika ämnen? Om tankar, åsikter eller "problem"? 

4 april / Två omogna idioter & världens bästa present.

 
 
Påskafton - För fjorton år sedan. Just på påskafton, fick jag världens finaste påskpresent; Min bror. Det betyder ju dock inte att han fyller år denna dag då påskafton innfaller på olika datum från år till år. Det betyder dock att jag förknippar påsken med något väldigt vacker. Just på grund av detta och för att vi i familjen, inklusive halva släkten fyller år runt denna tid vilket fått den att innebära glädje, umgänge och god mat i kombination med ljusare tider och, många gånger, soliga dagar. Dock håller vi inte så hårt på det där med påskbord (läs: julmat?). Vad vi dock håller på är den där incidenten med att påskharen varit här under natten och gömt ägg. Ha! Ni läste rätt. Visst rynkade jag på näsan samtidigt som jag lät en djup suck lämna munnen denna morgon som svar på mammas "men det kan ju inte jag veta" när jag frågade om vi skulle leta ute eller inne...Ha! För trots mina tjugotvå och hans fjorton letade vi efter våra påskägg även denna morgon. Mitt ägg innehöll dessa två samt en nyhet till garderoben, som ni senare skall få se. Precis min typ av påskägg även om det inte slår den där påskafton för fjorton år sedan. Den slår man liksom inte med några materiella ting i hela världen. 

2 april / Hur man sparar tiotusen?

 
 
 
Lunch; Ungsbakad kycklingfilé, sötpotatis stripes, kokt broccoli, grönsaker och en egen guaccamoledipp. Några riskakor med nötsmör till och måltiden är komplett. SÅ enkelt, så gott, så näringsrikt. Perfekt lunch & perfekt att göra dessa som halvfabrikat att ta fram i veckan. Fryser ofta in färdiglagade fileér och rotfrukter så som sötpotatis, rödbetor och dylikt för att sedan ta fram och kombinera på olika sätt. Det underlättar otroligt mycket under veckorna när varken lust eller ork till att ägna tid åt matlagning eller disk finns.  Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Förebered halvfabrikat, gör matlådor. Det kommer att spara dig både pengar, tid och hälsa. Att köpa lunch ute, ofta, anser jag vara det mest onödiga. Man får väldigt lite mat, sällan god mat och sällan bra mat (i städer som denna i alla fall). Dock kostar maten en hel del. Jag räknade på att om man handlar för cirka 90kr om dagen 5 dagar i veckan (ni vet när det slinker med en dricka och ett paket tuggumi på Ica eller du köper buffé eller meny på en resturang) blir det på ett år cirka 22 000kr, vilket är en otrolig summa pengar. Jag lägger hellre mina pengar på bra mat och sparar de där tusenlapparna i diff för att sedan kunna lägga på det jag tycker är roligare än en dagens lunch eller en trött hamburgare, exempelvis upplevelser och resor med nära och kära. Ett vettigt resturangbesök med vännerna en helg, en utgång eller dylikt, snarare än att handla ute av ren lathet. Hur gör ni? Lagar ni eller köper ni ute varje dag? Det behöver ju givetvis inte vara svart eller vitt men jag tror att många ofta har ett mönster de följer till stor del och då är lite "antingen eller". 

1 april / Fyllebilder på facebook?


/ En slarvig bulle och en nyhet i garderoben /

 Mars blev nyligen april och jag kunde inte låta bli att luras lite. Om jag får säga det själv är jag rätt duktig på att behålla en seriös blick och med en allvarlig ton säga något som är helt åt helvete, ha! Det mest lyckade skämtet för dagen var när jag gick förbi en kvinnlig kollega och drog till med kommentaren "Vad likes vi fick på bilderna av dig i Facebook gruppen (en offentlig grupp som över 500 pers i staden följer samt alla kan se). Superkul!" . Hon kollade, givetvis, helt oförstående på mig och undrade vad jag talade om varpå jag svarade "ja, fyllebilderna ifrån årets julfest? Chefen sa att det inte skulle läggas ut något konstigt men dessa var ju så jäkla roliga och jag tänkte att det blev lite mer personligt så". Mötte, minst sagt, en dubbelt så allvarsam blick som min egen då jag lät de orden lämna munnen och fick efter erkännandet om att det var ett aprilskämt både ett och två viftande slag mot mig. Haha! Riktigt kul. Har ni lyckats lura någon? Jag tänkte försöka lura mig själv i säng och låtsas att jag hinner sova mina viktiga åtta timmar innan morgondagens utlovade kaos. Kaos av påskkärringarnas färd till blåkulla eller skärtorsdagens utlovade handelsrekord? Låt se. Vi ses i alla fall. Det gör vi alltid.

31 mars / Att hitta motivation?

 
Dagligen matas vi med rubriker som "hur du hittar motivationen" varpå en rad förslag följer. Sökandet efter motivation, inom olika användningsområden, tycks aldrig ta slut? Då trots att diverse skrifter radar förslag på förslag. Är dessa förslag inte tillräckliga eller har vi  faktiskt glömt innebörden av själva ordet? 

Ordet "motivation"  står, enligt wikipedia, egentligen för "de psykologiska (tankar, känslor) kännetecken som väcker en organism (individ) till handling mot ett önskat mål och lockar fram, kontrollerar, och upprätthåller vissa målinriktade handlingar. Exempelvis: En individ som inte har ätit, känner hunger, och som en respons vid ätandet minskas hungern. Det finns många sätt att närma sig motivation. Psykologiskt, beteendemässigt (handlingar), kognitivt (mentala processer, viljestyrka) och socialt (som rör samhället). Det är den avgörande faktorn vid sättandet och uppnåendet av mål, och forskning visar att individer kan påverka sina egna nivåer av motivation och självkontroll (viljehandling att behärska sina impulser, känslouttryck och instinkter) ." 

 Så kanske kan vi inte enbart sätta oss platt på rumpan och vänta på att en dos motivation skall komma flygande, för oss att ta för oss av? Kanske måste vi engagera oss också? När vi talar om att diska, stryka, borsta tänderna eller laga mat talar vi, förhoppningsvis, sällan om ord som "motivation". Dock gör vi det ofta i samband med skolan och, än mer ofta, i samband med motion, rörelse och träning. Varför? Vi vet, innerst inne, att vi alla måste röra på oss minst 30 minuter om dagen. Att 30 min rörelse varje dag skulle öka vår livslängd och minska diverse sjukdomar som uppkommer i samband med en inaktiv livsstil. Ändå väljer många att påstå att "de inte har någon motivation", "måste hitta motivationen först". Som om forskning med resultaten "du lever längre" (över lag, genetik spelar såklart roll men är inget att förlita sig på) inte är motiverande nog i en värld där vi endast vet om ett liv, detta? 

Tänk om vi använde samma uttryck när vi talade om att borsta tänderna, diska eller städa. I min värld skulle ett berg av disk täcka huset och damråttorna dansa på bordet om jag skulle sätta mig på rumpan och invänta någon slags härlig motivation, i bemärkelsen vi talar om när vi talar om den i samband med hälsa, träning och ibland skolan, innan jag tog tag i dessa saker. Vi gör dem, trots att vi inte alltid tycker att det är kul. Trots att vi inte orkar just nu, vill ta det senare. Jag tror, därmed, att vi missuppfattar ordet motivation lite, själva byter bemärkelse på det i vissa samband. För att skapa ursäkter? Komma undan? Jag vet inte. Om jag använder ordet i form av att jag ska känna ren och skör glädje i något, älska att göra det, vilja göra det då skulle jag defintivt inte gått ut skolan med de betyg jag gjorde. För nej, jag var inte jätte ett dugg road över att sitta sena kvällar och läsa om saker och ting jag egentligen gav blanka fan i medan favroitprogram visades på tv eller kalas hölls för släkt och vänner på söndagseftermiddagar. Däremot hade jag en enorm disciplin att ta mig i kragen och göra det då jag visste att det behövdes för att skriva det resultat jag önskade få. Därmed inte sagt att viljan att få ett bra betyg inte var en slags motivation utan snarare visa på att vi har en skev bild av ordet i sig. Att, att känna motivation till något alltid ska innebära att det känns så otroligt roligt? Kanske behöver vi istället göra som forskning visar att vi kan, påverka vår självkontroll och mixa motivation med en ännu större mängd disciplin? Jag tror att det är vad som krävs. Att motivation snarare uppstår som svar på en disciplinerad handling då vi får respons på vad vi gjort. Motivationen till diverse områden i livet kommer och går. Låter du istället disciplin styra dig kommer du att komma längre och du kommer känna glädje för att du lyckats. Du vet, känslan när du städat färdigt hela huset, får önskat betyg i en kurs/ ett ämne eller lyckas springa den sträcka du önskat att du kunde? Med detta, inte sagt att du inte skall fortsätta läsa listorna om hur du höjer motivationen på bästa sätt. Kanske bara att du inte får känna dig uppgiven och nedstämd de gånger den inte innfinner sig, att du inte får förlita dig på att den skall komma som ett brev på posten och förenkla ditt liv, att du inte skall vänta på den utan snarare, själv, skapa den. "För jag tror att vi kan få allt vi önskar. Dock att det inte enbart räcker att just önska, utan att man måste jobba för det också".  Det handlar inte om "stop dreaming, start doing" utan snarare "keep dreaming, while doing".