29 april / Chock & oklarheter?
14 april / Hejdå livet???
Och så vänder hon ryggen till, går sakta sin väg? Lämnar något som hon själv påbörjat. För att ge upp för gott, för att prova något nytt? Den är ännu inte färdig, saknar header i kombination med att hon saknar kunskap, ibland tid. Ändå låser hon upp, välkomnar in. Säger hej och välkomna in till min nya blogg. Nu lämnar jag blogg.se. Ni hittar mig på http://idaacarleborn.se/ . Vi ses där? Kom gärna med feedback i kommentarsfältet. Det skulle göra mig så glad!
13 april / Kycklingfilé smoothie?
Förra veckan hade jag brottom till jobbet. Det enda som låg färdigt i kylskåpet var en kycklingfilé. Men vad skulle jag slå ihop till? Att baka rotfrukter, hacka grönsaker, koka ex broccoli samt grädda grönkålschips var givetvis en alldeles för lång proccedur. Så vad gör jag? Jag trycker min kycklingfilé och slänger ihop en jättesmoothie att äta till. Jag slängde i en frusen banan, frysta rödbetor, blåbär, proteinpulver, kvarg, nötsmör, avokado, acaí, spenatblad, färdighackad grönkål och en skvätt mandelmjölk i min mixer och mixade detta till en mustig supersmoothie att toppa med kanel och chiafrön. Det må låta som en konstig blandning men det hela smakade enbart chokladigt och härligt. Dessutom gick det snabbt att både slå ihop och få i sig så mycket energi på kort tid. Win-win. Det hade defitivt känts roligare att tugga i sig denna mängd mat, men hinner man inte får man lösa det på annat sätt. För näring behöver man ju hur eller hur.
13 april / Måndags-pep?
En version av måndagspepp, ett tjuvkik på mina nya bootcut jeans från Crocker.
Kikar igång denna vecka, som innebär födelsedagskalas i plural, efterlängtade dejter och förhoppningsvis fint väder, med min standardgröt, diverse topping, acaíkvarg och, enligt många, alldeles för sött kaffe tillsammans med datorn och Mårten Nyléns positiva energi ljudandes i öronen. Hey! Måndagspepp med både enkel- och dubbelstavning? He. Vi ses!
12 april / Min nya blogg.
Bloggade på min nya blogg och glömde helt att jag inte delat varken garderobsnyheter, tankar eller helgens händelser med er här, så dumt. Just nu kollar jag på Robinson Love Edition och kräks galla över den mobbning som pågår. Jag tror att jag, fullständigt, tappar hoppet om människan ibland. Jag slutar liksom aldrig att förvånas över dumheter, över rygghugg, skitsnack och falska rykten. Över svek, skvaller och dylikt. Hur mår dessa människor, egentligen? Förstår de själva vad de håller på med? Inser de själva hur de egentligen mår och varför de agerar som de gör? Vad grundar det sig i? Varför? Och slutligen, vad gör man åt det? När jag var i yngre tonåren tänkte jag att "vi är ju inga barn längre, ändå betér sig folk så". Senare i livet tänkte jag "vi är ju inte tonåringar längre" och fortfarande tappas hakor till vuxna människors beteénden intill röster som skriker att "det är ju för helvete vuxna människor"? Det tycks aldrig hjälpa. Kansk handlar sådana beteénden snarare om personlighet än ålder? Det må vara tydligt. Och min oförmåga att förstå är en glädje. För hur ofta är man egentligen glad över saker man inte förstår sig på?
Imorgon är det måndag igen och då talar Hanna och Ellinor, måndagspepp, återigen om diverse goa ämnen, tankar och känslor. Har ni inte lyssnat på dem tycker jag åtminstone att ni skall ta er tid och lyssna på avsnittet om vänskap. Det är mina tankar rakt av, mina värderingar rakt igenom. I ett "jag kunde inte sagt det bättre själv" hänvisar jag dit, antar jag. Och jag slås av tanken att "undrar om de som är enligt vad de talar om förstår det själva", likt mobbarna jag talar om ovan? Och intill glömska och galla avslutar jag nu, trots att ni inte kan se vad jag publicerat på det nya? Hon må vara knasig. En egenskap bättre än elak.
11 april / Mannen i mitt liv.
9 april / That 70's show.
9 april / Till ord man inte får uttala?
En helt vanlig onsdag men ändå en ovanligt fin sådan. Jag blir fullkomligt varmt i hjärtat av varenda liten grattishälsning som strömmar in en sådan dag. Att familjen sedan, som alltid, får än att känna sig som en prinsessa får, om möjligt, hjärtat att fatta eld för att sedan glöda i dagar? Ungefär. Kanske var det den glöd vi sedan grillade på och avnjöt en god middag till? Ha. Det var åtminstone vad vi igår gjorde. Och när klockan slog kväll, slog livet om till tjugotvå och sedan var min dag förbi. Man får ju egentligen inte säga att man gillar och fylla år när man är över tonåren? För att vara typiskt mellanmjölk skall man kanske säga "äsch" och "inte ska väl jag" alternativt "jag tycker inte att jag behöver bli firad. Jag firar hellre andra"? He. Men jag tänker inte ljuga. Jag älskar att bli uppvaktad, få känna mig lite speciell och uppskattar det oroligt mycket. Dessutom älskar jag att fira andra, ge och överraska. Det behöver väl inte vara så kolsvart eller mellanmjölksvitt antar jag? Det kanske kan förbli en blandning utan att egentligen vara grått? "En helt vanlig onsdag, men en ovanligt fin sådan. "
8 april / "Värre kommer ni aldrig se mig?"
Ni vet den där hemska bilden på födelsedagen; När man precis är uppdragen, yrvaken och svullen, i ansiktet, efter en hel natts sömn. Ja, precis den vidriga bild som man sedan grimaserar åt i sin ensamhet och tänker "ta bort" då man aldrig ser sämre ut än när man är just nyvaken (nyvaken som i, på riktigt nyvaken. Inte som i dessa "nyvaken" som innefattar concealer, puder eller appen Perfect365(?) ). Den la hon precis upp till allmän beskådan. De där tjugotvå måste gjort henne galen redan nu? Ha. Tänkte att jag kan bjuda på det då dagen bjuder på så mycket annat i sig och okej, då dessa är de enda bilder jag har ifrån idag, hittills. Idag lämnar jag alltså, något tråkigt klingande, tjugoett bakom mig och kliver på tjugotvå istället. Samtidigt rynkar jag på näsan och tänker att "var det inte nyss det stod 'Super Sweet Sixteen' på tårtan"? Uppenbarligen inte riktigt så pass "nyss" som jag själv tänker mig. Och till de tankarna låter jag fragment ifrån Hellströms ljuda i bakgrunden i ett "Jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än". Och jag ler för mig själv och tänker, liksom han, att "säg det, säg det, säg det igen" ...
För jag litar på varje ord i den meningen och blickar, spänt, framåt i livet. Jag undrar vem jag kommer vara, vart jag kommer befinna mig en dag. En dag när jag, på riktigt, är sådär vuxen och tittar tillbaka på dagar när jag "bara var" tjugotvå, som nu. Jag kommer säkerligen tänka tankar som att jag önskar att jag var lika slät i ansiktet som när jag la upp den nyvakna bilden och kallade den vidrig, eller att jag hade den kropp jag hade då. Att jag stressade mindre över småsaker, vad jag skulle bli? Och att livet, egentligen, var så satans enkelt? Kanske bör Vi alla därför ta tillfället i akt och tänka de tankarna nu? Svara på den ständiga frågan personer, ofta, får senare i livet i ett "vad vill du säga till den tjugoåriga Du?" nu istället och tänka de tankarna så att vi, ångerfyllt, slipper tänka dem senare? Ha. Säkerligen en smula luddigt, men förhoppningsvis greppbart på något vis? Tjugotvå må ha gjort henne lite galen, eller kanske var hon det innan också...
7 april / Sommarfavorit & IBS.
6 april / Vargtimman.
Jag valde också att vara lite 2015. Tänkte vara bjussig och dela tankar. Det är ju så trendigt menar jag? Ha. Jag skrev ett inlägg med paus för tvtittande och hann däremellan få vargtimman för vad jag just skrivit. Då jag inte hade hunnit publicera ännu tryckte jag på underrubriken "spara som utkast" och låter nu solen ifrån Amadores vackra beach lysa upp en kall aprilkväll, en helt ovanlig måndag. En röd måndag som tycks varit söndag. Där "man" är ledig, men sällan tillhör de där "man" då man arbetar inom handels. Ha! Istället kickade jag ASS på jobbet; med 100% ob och ledig eftermiddag. Två ting som är totalt i motsats mot att vara sådär 2015 då jag precis lät dem belysas ur positiv aspekt? He. Nu tänker jag krypa ner i sängen, dra täcket upp till öronen, ta ett djupt andetag och sova sött. Åtta timmar skönhetssömn står på schemat innan det skall kickas igen. Dock utan ob och ledig eftermiddag! "Som för att rädda den situation som spårat ur?" Ps. Vad tycker ni om mer välskrivna inlägg om specifika ämnen? Om tankar, åsikter eller "problem"?
4 april / Två omogna idioter & världens bästa present.
2 april / Hur man sparar tiotusen?
1 april / Fyllebilder på facebook?
/ En slarvig bulle och en nyhet i garderoben /
Mars blev nyligen april och jag kunde inte låta bli att luras lite. Om jag får säga det själv är jag rätt duktig på att behålla en seriös blick och med en allvarlig ton säga något som är helt åt helvete, ha! Det mest lyckade skämtet för dagen var när jag gick förbi en kvinnlig kollega och drog till med kommentaren "Vad likes vi fick på bilderna av dig i Facebook gruppen (en offentlig grupp som över 500 pers i staden följer samt alla kan se). Superkul!" . Hon kollade, givetvis, helt oförstående på mig och undrade vad jag talade om varpå jag svarade "ja, fyllebilderna ifrån årets julfest? Chefen sa att det inte skulle läggas ut något konstigt men dessa var ju så jäkla roliga och jag tänkte att det blev lite mer personligt så". Mötte, minst sagt, en dubbelt så allvarsam blick som min egen då jag lät de orden lämna munnen och fick efter erkännandet om att det var ett aprilskämt både ett och två viftande slag mot mig. Haha! Riktigt kul. Har ni lyckats lura någon? Jag tänkte försöka lura mig själv i säng och låtsas att jag hinner sova mina viktiga åtta timmar innan morgondagens utlovade kaos. Kaos av påskkärringarnas färd till blåkulla eller skärtorsdagens utlovade handelsrekord? Låt se. Vi ses i alla fall. Det gör vi alltid.
31 mars / Att hitta motivation?
Ordet "motivation" står, enligt wikipedia, egentligen för "de psykologiska (tankar, känslor) kännetecken som väcker en organism (individ) till handling mot ett önskat mål och lockar fram, kontrollerar, och upprätthåller vissa målinriktade handlingar. Exempelvis: En individ som inte har ätit, känner hunger, och som en respons vid ätandet minskas hungern. Det finns många sätt att närma sig motivation. Psykologiskt, beteendemässigt (handlingar), kognitivt (mentala processer, viljestyrka) och socialt (som rör samhället). Det är den avgörande faktorn vid sättandet och uppnåendet av mål, och forskning visar att individer kan påverka sina egna nivåer av motivation och självkontroll (viljehandling att behärska sina impulser, känslouttryck och instinkter) ."
Så kanske kan vi inte enbart sätta oss platt på rumpan och vänta på att en dos motivation skall komma flygande, för oss att ta för oss av? Kanske måste vi engagera oss också? När vi talar om att diska, stryka, borsta tänderna eller laga mat talar vi, förhoppningsvis, sällan om ord som "motivation". Dock gör vi det ofta i samband med skolan och, än mer ofta, i samband med motion, rörelse och träning. Varför? Vi vet, innerst inne, att vi alla måste röra på oss minst 30 minuter om dagen. Att 30 min rörelse varje dag skulle öka vår livslängd och minska diverse sjukdomar som uppkommer i samband med en inaktiv livsstil. Ändå väljer många att påstå att "de inte har någon motivation", "måste hitta motivationen först". Som om forskning med resultaten "du lever längre" (över lag, genetik spelar såklart roll men är inget att förlita sig på) inte är motiverande nog i en värld där vi endast vet om ett liv, detta?
Tänk om vi använde samma uttryck när vi talade om att borsta tänderna, diska eller städa. I min värld skulle ett berg av disk täcka huset och damråttorna dansa på bordet om jag skulle sätta mig på rumpan och invänta någon slags härlig motivation, i bemärkelsen vi talar om när vi talar om den i samband med hälsa, träning och ibland skolan, innan jag tog tag i dessa saker. Vi gör dem, trots att vi inte alltid tycker att det är kul. Trots att vi inte orkar just nu, vill ta det senare. Jag tror, därmed, att vi missuppfattar ordet motivation lite, själva byter bemärkelse på det i vissa samband. För att skapa ursäkter? Komma undan? Jag vet inte. Om jag använder ordet i form av att jag ska känna ren och skör glädje i något, älska att göra det, vilja göra det då skulle jag defintivt inte gått ut skolan med de betyg jag gjorde. För nej, jag var inte jätte ett dugg road över att sitta sena kvällar och läsa om saker och ting jag egentligen gav blanka fan i medan favroitprogram visades på tv eller kalas hölls för släkt och vänner på söndagseftermiddagar. Däremot hade jag en enorm disciplin att ta mig i kragen och göra det då jag visste att det behövdes för att skriva det resultat jag önskade få. Därmed inte sagt att viljan att få ett bra betyg inte var en slags motivation utan snarare visa på att vi har en skev bild av ordet i sig. Att, att känna motivation till något alltid ska innebära att det känns så otroligt roligt? Kanske behöver vi istället göra som forskning visar att vi kan, påverka vår självkontroll och mixa motivation med en ännu större mängd disciplin? Jag tror att det är vad som krävs. Att motivation snarare uppstår som svar på en disciplinerad handling då vi får respons på vad vi gjort. Motivationen till diverse områden i livet kommer och går. Låter du istället disciplin styra dig kommer du att komma längre och du kommer känna glädje för att du lyckats. Du vet, känslan när du städat färdigt hela huset, får önskat betyg i en kurs/ ett ämne eller lyckas springa den sträcka du önskat att du kunde? Med detta, inte sagt att du inte skall fortsätta läsa listorna om hur du höjer motivationen på bästa sätt. Kanske bara att du inte får känna dig uppgiven och nedstämd de gånger den inte innfinner sig, att du inte får förlita dig på att den skall komma som ett brev på posten och förenkla ditt liv, att du inte skall vänta på den utan snarare, själv, skapa den. "För jag tror att vi kan få allt vi önskar. Dock att det inte enbart räcker att just önska, utan att man måste jobba för det också". Det handlar inte om "stop dreaming, start doing" utan snarare "keep dreaming, while doing".