Elfte mars. Jag var tvungen att snegla ned i datorns högra hörn för att påminna mig själv om vart, i kalendern, vi är just nu. Dagarna har flugit förbi och min frånvaro har varit bestående. Egentligen har dagarna inte flugit förbi utan, i vanlig ordning, gått sin stilla gång. Mycket har hänt, faktiskt. Det har varit en blandning av arbete, träning, kalasande, resturangbesök, feber och shopping. Ha! Ovan ser ni en nyhet i min garderob. En bikini av simplaste slag. Det tog mig nästan tjugotvå år att låta en sådan flytta in? Nu är den här och känslan av att den, till allas förvåning, kan komma att bli en favorit ekar dovt någonstans inuti. Som en viskning? Ett försiktigt väsen? Och jag lyssnar till den medan jag spänner hela min kropp för att höra dess innebörd, och jag vet...Någonstans vet jag att den har rätt.
En bikini i mars. Inte en enda människa höjer på ögonbrynen, kanske någon åt att den inte kommit upp tidigare då de där VS beställningarna brukar hagla tidigare enligt tradition? Ingen misstänker någonting? Bara de som vet, vet. Men jag skall nog chocka lite. Det skall jag nog. I vanlig krypisk anda. "För jag har då inte förändrats någonstans. Endast varit lite frånvarande. Nu är jag tillbaka? "
