idaacarleborn.blogg.se

20 februari / "Varför vill du stoltsera med att du är en douche?"

Fredagmorgon. Startade med lite frukost, kaffe och första tabatan på en evighet och fortsatte med fredagspodden samt frukosten ovan. På tidningens framsida (ja, vi har fortfarande papperstidning hemma) står rubriker om näthat. Vidrigt, jäkla, näthat som dessutom varit riktat mot en 10 årig tjej. Håret på mina armar ställer som som på gevakt och jag känner hur en rysning, snabbt, ilar genom kroppen. Inte för att det låter bra i skrivandets stund, utan på riktigt. En riktig rysning av förakt. Stort förakt mot dem som kan beté sig så emot sina medmänniskor. Jag blir, för en sekund, helt mållös för att sedan låta illska bilda meningar på löpande band.

Flickan ifråga var egentligen omtyckt. Ni vet; Lite "för" omtyckt, duktig i skolan och ansågs av många vara vacker. Därmed fick hon hat emot sig och folk spred osanningar och mobbade henne ordentligt. Varför känns detta som ett alldeles för vanlig fenomen, att hatet ofta grundar sig i ren och skör avundsjuka? För att citera Sanden (ur Värvet): "När jag får sånna kommentarer (elaka i socialamedier) försöker jag tänka mig in i den situationen att den sitter någonstans och ser den här bilden och känner så starkt att "jag måste skriva någonting elakt" . Jag tycker att det är nästan är lite skrattretande att man ens vill göra det. Varför vill du stoltsera med att du är en douche?"  Detta uttalande är verkligen genialiskt enligt mig. För varför vill vissa människor verkligen det, stoltsera med att de är riktigt elaka? Jag vet inte om jag tänker skriva mer än så. Om mina formuleringar idag känns tillräckligt korrekta för att spinna vidare på? Jag tänkte mer plantera en tanke denna fredagsmorgon. Plantera och uppmärksamma något otroligt viktigt samtidigt som jag tillägger något som slog mig igår påväg till jobbet. "Det som är orättvist i livet är snarare de saker man inte kan påverka". Livet, anser jag, kännas orättvist när någon råkar ut för missöden och hemska ting snarare än när någon lyckas med något. Det är väl sällan kan kalla orättvist när någon får ett grymt jobb den kämpat för? När någon får högsta betyg på ett prov, klarar körkortet eller liknande? I de flesta fall har dessa personer kämpat. Klart att det kan finnas en rad tillfälligheter, en smula tur och annat som påverkat men mest troligt har du möjligheter att utföra underverk du också, om du har dig i kragen och kämpar? För jag tror att man kommer så mycket längre och blir så mycket lyckligare om man försöker nå framgång genom sina egna lyckanden snarare än att förlita sig på andras misslyckanden och därigenom försöka höja sig själv. Håller ni med mig? Så istället för att prata skit, lägga energi på att avundas och hata de som lyckas; Höj dina nära och kära och du har åtminstone lyckats stoltsera med att du är en fantasiskt person. "God morgon fredagspepp".