11 september / Föralltid förstörd?
Solen letar sig förbrilt in genom persiennerna där jag ligger i sängen. Envist kastar den sina strålar mot mitt ack så sömniga ansikte, låter mig vakna till en helt ny dag. Tacksam, trots ett dunkade huvud, låter jag fötterna möta det kyliga golvet. Tassande, som för att inte väcka den ljuva morgon som precis väckt mig, intar jag köket för den där frukosten som går på autopilot. 'Borde-variera-mera' klingar som ett alarm i mitt huvud samtidigt som jag hyschar dess röst som i ett fingerdrag, trycker på 'snooze' och låter sleven fortsatt leka i grytan. Raskt knäcker jag ägget, placerar bären i micron och låter en stor sked nötsmör bli ett med mitt verk. Placerar den bekanta tallriken i knät, tillsammans med Solo, med tv:n på och telefonen i handen. Multitasking? Ro lär nog aldrig beskriva min sinnesstämning speciellt väl hur jag än önskar. Ändå vet jag inte om jag faktiskt gör det, egentligen. Kanske har jag endast en romantiserad bild av situationen, hur fantastiskt det verkar vara - ro. För kanske är en form av det, det mest stressande jag kan tänka mig. Med kärlek till rutiner, fart och fläkt. Post-it lappar och scheman? Låter solens strålar slå mot mitt ansikte ännu en gång, som för att låta mig vakna på riktigt, ur mediaflöden och dagdrömmeri? Tänk vad fantastiskt, att få leva.
Men 11 september Du kommer alltid vara förstörd. Ett men förlivet i allas kalender, ett datum som får än att rycka till av obehag, rysa. Alltid förstörd.
Kommentarer
Trackback