idaacarleborn.blogg.se

9 mars / Hybris, celluliter & förälskad i två tjejer;

 

"Man måste förstå skillnaden av att inspireras av någon och av att jämföra sig med någon annan..."
Jag har hittat min själsfrände, egentligen två men kanske kan jag trycka ner dem till en på grund av att de är systrar? Hanna och Amanda, fredagspodden. Har ni lyssnat på dem? Första gången var i somras. Efter detta har jag lyssnat lite ibland, den senaste veckan, sjuk, har jag lyssnat på otaliga mängder avsnitt och idag på ett alldeles för stort gäng. Jag kommer på mig själv med att låta mungiporna gå sönder i alldeles för stora leenden, med att skratta högt och samtidigt känna hur det gurglar till i halsen av glädje och med att nicka förbrilt i ett "precis så, jag håller med, det där är jag, jag känner så - HALLÅ, jag också!". Förstår ni mig? Jag har hittat två personer som är dessa kaosdelar av mig själv, som jag inte alltid förstår mig på, säkerligen ingen annan heller.Som delar så många upplevelser, tankar, åsikter och personliga drag. Gång på gång avlöser "aha-upplevelserna" varandra, intill olika diskutioner om livet, och jag ler ännu lite större. Vilka kvinnor, damer, tjejer med så många kvaliéer och brister. Precis som alla andra? 

De slänger ur sig så mycket kloka ord och tankar och jag blir SÅ inspirerad till mycket. 'Inspirerad utan att jämföra' som övre raden pratar om. Den delen är jag nog rätt bra på, att enbart insipreras. Och de talar om att vara nöjda med sig själva, om kaos och fylla, om celluliter och ideal, om livet och panikattacker. "Vem vet, det kanske sitter män där hemma som får stånd när de tänker på celluliter" kläcker de ur sig och jag dör lite av tanken. Så fint va tjejer? För vem tusan har bestämt vad som är fint och fult, egentligen? Dock äger jag själv inga sådana, men så mycket annat. Något som jag också fastnade för var så var orden "Jag vill inte sitta på en middag och höra om någon annans bra sidor, det är inte där jag känner igen mig. Jag vill höra dess brister och kunna känna igen mig..."  Ha. Nog för att jag själv inte har något behov av andras brister, att inspireras av otroliga, starka sidor, är fantastsikt. Men dessa "jag också" och insé att det inte är så konstigt för nog alltid personer lite närmare varandra. Igår under ett telefonsamtal fick jag chansen att säga "har du också bristningar på skinkorna?" medan jag kände hur hakan nådde golvet. Är det inte bara jag? Ha. Och med en bikinibild utan smink, lite skrynklig och svettig, med lite bristningar på skinkorna och diverse deffekter här och där publicerar jag nu. Men still? Vi har alla rätten att bara vara vi. Jag är för smal och för tjock, för blond och för mörk. Lite för kort och säkerligen lite för lång. Min rumpa är säkert superfin och samtidigt helt förjävlig. Jag är nog både älskad och hatad? Men, hur vi än vrider och vänder så finns det människor som tycker att vi är så fina precis som vi är, och att ändra oss på för någon annan än för vårt eget välbefinnande tycker jag, precis som de många gånger belyser, är fel. Var nöjd med dig själv, var den du vill vara och rocka det! De där som väljer att tycka att din rumpa är fantastisk; stor, liten, bred, platt, hög, rund - med bristningar eller celluliter, utan? Dessa människor finns och det är dem Du skall omge dig med. De som vill ändra på den du är, det är inte dem du skall vara med. "Man måste förstå skillnaden av att inspireras av andra och att jämföra sig med andra" - Ut och inspireras, tolka saker på ditt sätt och vänd det till Din egen fördel. Ett hett tips är givetvis "Fredagspodden" - "Och inte märks det att jag är hybris" . 

Mitt i prick =)

jädrans vad snygg blogg du har!!
har du fixat header och design själv?
skulle JÄTTEGÄRNA vilja att du hjälper mig isf om du har tid och vill!
är så himla dålig på sånt själv... KRAM

Känner i gen mig så väl i det du skriver. Och det känns som att jag har skrivit det själv. Det här är något jag tänkt på mycket faktiskt, och det har resulterat i att jag pratar vitt och brett om det jag vill. Folk tappar ofta hakan, och brister sen ut i skratt. Om mina brister kan få de att skratta är ju mina brister rätt bra ändå. :) Våga prata, våga vara ärlig säger jag! :)

Sv: Va kul att du blir glad. och jag blir minns lika glad när jag äntligen hittar bloggar, där personen bakom faktiskt kan skriva! Gillar skarpt! :) Kramis!