25 juni / Byxmyndig?
Till detta krävs kanske en liten förklaring? He. Igår vaknade jag mitt i natten med smärtor. Min första tanke var "Ne, nu googlar jag detta" samtidigt som en annan del, den förnuftigare, av min hjärna motstridigt skrek ett definitivt "nej Ida". För en sekund övervägde jag beslutet men fattade slutligen det sämsta tänkbara, för att låta fingrarna flyga över displayen. På fem sekunder hade jag läst igenom listan med "symptom" och gått från en fullt frisk dam till att vara slav under ett jäkla syndrom. Livet vändes upp och ner där och då? För till min stora fasa stämde nio av tio saker in på mig och det dröjde inte länge innan jag ensam satt i köket, tröståt min sista måltid i livet, tyckte otroligt synd om mig själv och funderade på "livet innan sjukdomen"...Ja, ni hör ju själva? Jag tänker inte sätta mig på tvären till den som väljer att skratta rakt ut och med himlande ögon mumla en svordom eller två. Tro mig, jag är beredd att hålla med vartenda ord Du väljer. Väl på vårdcentralen (jag har alltså haft dessa smärtor ett tag, inget jag kom på denna morgon!) skrattade läkaren åt min egna diagnos som jag ställt tillsammans med min trogna kompanjon, Google. Jag hade inte detta syndrom, pust? Men inte var det över här, för tro fan att denna man istället misstänker en annan åkomma hos fröken göken. Det är alltså inte här förklaringen till byxmyndig infaller, om du nu fundersamt höjde ditt ögonbryn och återgick till början av storyn? Ha! Det var inte riktigt vad läkaren kom underfund med hos damen 21 år. Byxmyndig är vad jag idag såg ut som när jag mötte en gammal kärlek. Fortsätt? Tänker Du ivirigt och förväntar dig en kärleksnovell? Mitt svar blir bilden och ett glatt; Mitt gamla diadem. Ett diadem som satt på mitt huvud vid den där femton års ålder. Kanske vad som också verkade vara ett syndrom på den tiden? "Som för att knyta den där säcken som inte ens är öppen och samtidigt understryka att det ändå var tur att hon gick till doktorn?"
Kommentarer
Trackback