23 juni / På höga höjder;
Prick klockan nitton, precis utsatt tid, spatserade de in genom dörren för bjudning. Hon i alldeles för höga klackar, han, snyggare än någonsin? Hon sneglade på hans uppenbarelse där han stod. Kippade efter ytterligare lite syre. Som för att förmå sig att klara den djupa suck av förundran, som tätt följde iakttagelsen? Wow. Och när skratten är tillsammans, tystnaden härlig och minnen många - då vet man. Det finns så mycket man vet, bara man tillåter sig. Känner och erkänner? Kanske väljer man allt. Och vi kanske inte erkänner alla brister och fel? Du din astma, jag min allergi? Vi kanske glömmer det vi vill glömma, skrattar åt det obetydliga och minns det betydelsefulla? I lite för höga klackar och med en lite för snygg man hade jag en fantastisk söndagskväll.
Kommentarer
Trackback