idaacarleborn.blogg.se

 
När solen förhållandevis lyste, när det regnade ibland, när vi jobbade och därmed fick lov att mysa på kvällarna samt festa på helgerna; I somras, då ramlade en kommentar in här. Den löd "skriv mer om dina bästa vänner" och det är precis vad jag tänker göra just i denna stund. Jag skriver sällan vad jag gör om dagarna, vilka jag umgås med och vad vi hittar på. För mig känns det som om det för er skulle vara totalt ointressant (har ni annan åsikt så skriv, det är inte omöjligt att ändra på). 

Ikväll sitter jag här, Jenny trängs i en trång säng på en Ö i Malaysia och Linn, hon är troligtvis hemma, helt klart vaken, då hon nyss skrev. Det hugger lite i hjärtat att vi inte kan sitta under en filt med tända ljus och alldeles för mycket nötter, yoghurtpuffar och diverse andra godsaker som vi alltid köper på oss, även denna kväll. Men att acceptera att det kanske inte kan ske förs i vår, är något vi måste göra. Ska jag i denna stund skriva något om Jenny skulle jag säga att hon är den absolut modigaste av oss alla - i ett nytt land, helt ensam för att arbeta gratis, lära och ta hand om sig själv samt möta nya intryck på ett annat språk. Jag kan inte finna ord för vilken otrolig människa hon är som gör detta. Något jag tror att både Linn och jag kan understryka med råge. 

Vi tre är lika, men samtidigt så olika. Jag pratar nog mest, Jenny skrattar nog högst och Linn äter nog flest chips. Jag dansar nog mest, Jenny dansar nog bäst och Linn dricker nog mest? Ha. Inte alls, men det hade varit en kul grej att få skriva. På de flesta saker i livet har vi väldigt lika syn, men när vi väl skiljer oss till åsikt slänger Jenny ofta ur sig något med sin allvarliga ton, som då är raka motsatsen mot min åsikt. Därefter kan det följa en vag tystnad och sedan talar vi liksom inte mer om det. Vad vi alla har gemensamt är nog att vi är trevliga, sociala och ambitiösa damer allihopa. HA! Angående idrott och hälsa drar vi också jämt (tills nu?! ). Jenny anser dock att hon är rätt vig och visar ibland konstiga saker hon tror att hon kan göra...? Observera tror. Och sedan ligger hon där och skrattar sådär ljudligt åt sig själv. Då kan man inte låta bli att le. Fina vän. Vad de två, Jenny och Linn, sedan har gemensamt är väl klart uppenbart? De är både till in- samt utsida så otroligt vackra, och för att vara ytlig kan jag understryka att jag skulle kolla in dem båda två om jag var av motsatt kön eller läggning för oj vilka fina tjejer jag får omges av. 

Egentligen ville jag bara finna ett sätt att nå Jenny denna kväll - kik och Skype räckte nog inte? Och så vill jag även påpeka att det inte finns någon som helst idé i världen att sakna oss, din fina Josefin, familj eller andra nära och kära, för; Vi finns för dig, precis här, när du väljer att komma hem igen.

Nu är det kallt och regnigt, blåsigt och höstigt. Du är i Malaysia och vår trio har fallit in i duo tillsvidare. I somras ramlade en kommentar in här och ansändaren var aldrig anonym. Den var signerad en av mina bästa vänner; Jenny. Ikväll kände jag att det var precis rätt tid att berätta om de två. "För att jag får sakna men inte du".