idaacarleborn.blogg.se

 

 

Känner hur havsbrisen viner genom de håret, leker med de hårtestar som fallit från samligen i nacken. Intill vajande palmer, en himmel i havets färg och intill vågornas lugna jagande en bit bort andas hon djupt och känner hjärtats brinnande slag inuti; Det är här hon skall vara.

Lugnet har tagit över, lagt sig ovanpå och håller henne nu i ett stadigt grepp. Oförmögen att röra sig. Hon är fast, låter den hållas. Kanske med någon slags rädsla för att den skall låta henne gå? Som ett nytt förhållande, trevande, osäkert. Där lugnet endast är en förberedelse på den storm som sedan följer? Där allting kan vändas i ett handslag? 'Håll mig hårt' viskar hon förstrött. Jag vill fastna i din famn. Stanna - utan måsten, utan uppfattning och förnuft. Förlora mig i dig - I den värld som inte existerar. Existera i det som inte finns? Lugnare än någonsin trots branden inuti - Bara låt det brinna tills det inte längre finns något kvar så skall jag vara han på F. "Ur askan i elden".