Stäng
RSS 2.0

8 april / "Värre kommer ni aldrig se mig?"

 
 

Ni vet den där hemska bilden på födelsedagen; När man precis är uppdragen, yrvaken och svullen, i ansiktet, efter en hel natts sömn. Ja, precis den vidriga bild som man sedan grimaserar åt i sin ensamhet och tänker "ta bort" då man aldrig ser sämre ut än när man är just nyvaken (nyvaken som i, på riktigt nyvaken. Inte som i dessa "nyvaken" som innefattar concealer, puder eller appen Perfect365(?) ). Den la hon precis upp till allmän beskådan. De där tjugotvå måste gjort henne galen redan nu? Ha. Tänkte att jag kan bjuda på det då dagen bjuder på så mycket annat i sig och okej, då dessa är de enda bilder jag har ifrån idag, hittills. Idag lämnar jag alltså, något tråkigt klingande, tjugoett bakom mig och kliver på tjugotvå istället. Samtidigt rynkar jag på näsan och tänker att "var det inte nyss det stod 'Super Sweet Sixteen' på tårtan"? Uppenbarligen inte riktigt så pass "nyss" som jag själv tänker mig. Och till de tankarna låter jag fragment ifrån Hellströms ljuda i bakgrunden i ett "Jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än". Och jag ler för mig själv och tänker, liksom han, att "säg det, säg det, säg det igen" ...

För jag litar på varje ord i den meningen och blickar, spänt, framåt i livet. Jag undrar vem jag kommer vara, vart jag kommer befinna mig en dag. En dag när jag, på riktigt, är sådär vuxen och tittar tillbaka på dagar när jag "bara var" tjugotvå, som nu. Jag kommer säkerligen tänka tankar som att jag önskar att jag var lika slät i ansiktet som när jag la upp den nyvakna bilden och kallade den vidrig, eller att jag hade den kropp jag hade då. Att jag stressade mindre över småsaker, vad jag skulle bli? Och att livet, egentligen, var så satans enkelt? Kanske bör Vi alla därför ta tillfället i akt och tänka de tankarna nu? Svara på den ständiga frågan personer, ofta, får senare i livet i ett "vad vill du säga till den tjugoåriga Du?" nu istället och tänka de tankarna så att vi, ångerfyllt, slipper tänka dem senare? Ha. Säkerligen en smula luddigt, men förhoppningsvis greppbart på något vis? Tjugotvå må ha gjort henne lite galen, eller kanske var hon det innan också...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback