idaacarleborn.blogg.se

Bra att ha, synonymen till tråkigt?
I mina öron är det ofta så det låter. Det är som om google translate direkt översätter enfärgade överdragströjor till ordet 'tråkigt' och vi vet väl alla hur fel google's översättning ofta har? Detta är alltså tröjorna jag så fint talade om för några dagar sedan. 'Rea tröjorna från JC som hoppade på mig' - ja då är ni med? Tycker att dessa två ting är praktexempel på vad jag sällan stoppar på mig. Dock har jag använt den beiga till klänning samt burit den över ett linne där jag lät en vit spets skymta ner under, ett band avgränsa midjan samt en blomma piffa upp håret. Därmed blev denna bra att ha tröja just en sådan och ordet tråkig var nog långt i fjärran? Ha. Dock tänker jag försöka vänta med den vita tills huden är brun och matcha den till något marint och fint. Men som alltid med mig, man vet aldrig - kanske är den på imorgon. Den som kikar in på JC får se.

Måste även avrunda med att peka på att en väldigt fin kommentar ramade in hos mig för några dagar sedan. Till denne person vill jag understryka att du inte är bortglömd, att inlägget kommer och att jag tänker igenom frågan. 'Hon sover nog på saken'.

Improviserade lite igår vilket resulterade i en super god middag.
Kompromissade och gick halvvägs mellan enchiladas och tacos då mannen och jag hade olika åsikter. Bytte även ut såsen och 'wola' - där hade vi en grym middag. Körde på vanliga sortimentet grönsaker till tacos & stekte sedan strimlad kyklingfilé i paprika och chili cremé fresch för att sedan ösa i lite färsk paprika i pannan. Detta i tortilla bröd samt med färska jordgubbar och vaniljkesella som efterrätt utgjorde en bra, och från 'Fröken onyttig's perspektiv, en relativt hälsosam måltid? HA. Ska minsann bli en supermamma om sådär tio år, som lagar spännande mat och allt det där. Vad verkligheten resulterar i återstår väl att se - men "det är tanken som räknas" ? Var såklart alldeles för hungig, kastade mig över maten och glömde att ta kort på resultatet. Kör istället en 'Den som testar själv får se'.

Fyndat på mitt kära jobb, JC.
Glömt att inflika att vi har 50% på en massa jenans, toppar, klänningar, tunikor, chinos, smycken - ja precis, allt man kan tänka sig. Har hunnit stoppa på mig två fräscha tröjor som jag troligtvis kommer få användning för i denna svenska sommartid, det vill säga, kyla? Ha. Den ena skymtar ni ovan & det är precis så jag tänkt bära den, över klänning. Men att den är snygg till shorts, jeans & det ena med det tredje vet vi väl alla? En vanlig enkel tröja vill säga, något jag så fint behöver men sällan köper. Visar er båda sen och inflikar att ni bör komma in imorgon, ta ett kik och göra mig sällskap. Vi säger så? Ja!

Hjärtat dunkade i bröstet som aldrig förr och jag kikade förbrilt omkring mig för att försäkra mig om att omvärlden inte kunde förmå att höra dess vilda slag. Det gjorde dem inte. Det var bara jag. Samtidigt var det som om jag såg dem ur ett annat perspektiv, från en högre höjd, en annan värld. Var jag där? Och medans vi tog upp våra händer i ett sista 'High five' gick kalla kårar längs min kropp, någon skrek inuti mig - skrek att det händer nu. Hjärnan vägrade att ta emot dess signaler och jag förblev förvirrad. Läpparna darrade av skräck blandad förtjusning medan jag upprepade de ack så sanna orden; 'Det händer nu'. Och det gjorde det. Utan att jag visste ordet av spelades vår sång på högsta volym och vi skrek. Sprang och skrek som aldrig förr. Det hände då och jag har fortfarande inte lyckats få hjärnan att förstå. Vi tog studenten den dagen, den dagen för snart en vecka sedan. Och hjärtat dunkar som aldrig förr när jag tänker den tanken - att jag inte kommer att få omges av dem varje dag.

Har möjligtvis fått ogiltig frånvaro här på grund av jobb. Dock straffar det sig inte som i gymnasiet - inga sms eller indragna studiebidrag? Ändå känns det fel i hjärtat. Ha! Efter att ha sålt en drös kläder med röda prislappar på JC övade jag sång i kyrkan. Märklig upplevelse för en självkritisk dam som sådan - ett uttyck som jag på kvällen vände till något positivt när jag umgick med två fina över lite cider, snacks och jordgubbar. Att dagen inte kunde fått ett bättre slut kan nog både du och jag tyda av bilderna ovan. Men kanske kan denna dag?
"Hon har ju trots allt lovat er studentbilder"

På huvudet ser det ut som något saknas, och kanske är det så det skall kännas efter en vecka där jag gjort precis allt med min fina mössa på huvudet? Ha! Det senaste dygnet, tiden efter studentveckan, har jag sovit & ätit samt haft en trevlig kväll med två fina. Imorgon skall jag dock bryta mitt "äta&sova" mönster (nu lät jag väl som Skalman i 'Bamse' ) för bland annat möte på jobbet samt lunch med en vän. Ska även ta mig tid för er och visa några godbitar från fredagens härligheter. Det är alltså såhär det är att ha tagit studenten? Man har tid till saker som är viktiga på riktigt? Dock kommer jag säkerligen dö av rastlöshet om jag inte hela tiden får någon typ av stimulans. Jobba, grilla, resa, vänner, sol & bad i goa Sverige? Allt som är sysselsättning passar nog fröken fint.

Tre år, miljoner skratt och tusen avslutande tårar för oss.
Kanske är det ett alternativ att sammanfatta mina gymnasieår på. Jag är så glad och samtidigt så himla ledsen just nu, ledsen för att jag inte kommer att få träffa mina fina klassisar varje dag, det som varit helt underbart. Vi har kämpat tillsammans och jag anser att varenda en av oss är så jäkla grym som tagit sig igenom tre sjuka "pluggår" på Kungshögaskolan - för det har varit otroligt mycket, mer än många säkerligen kan föreställa sig. Men vi gjorde det och jag är stolt, över er och över mig själv. Igår hade jag den bästa dagen i mitt liv och jag insåg då att jag för alltid skulle kunna leva på en traktorsvagn med mitt Sp09B för det var en helt sjuk känsla jag kände just då. Och när vi i solen sjöng med till raden "I can never leave the past behind.." grät jag hysteriskt och kramades för mitt liv. Åh - älskade, älskade vänner. Hur ska ett tack någonsin räcka till? Kunna beskriva vad jag känner gentemot er? Jag vill leva om allt det fina, leva om det med er. Kombinationen av oss må vara den bästa kombinationen i världen. Visst har vi varit för mycket emellanåt, för lika & för starka som individer. Men damn.
Håret på armarna ställer sig upp just nu och inom mig försvinner orden jag letar efter spårlöst. Det är inte tillräckligt, men jag tänker uttala orden som ett försök; Tack som fan. Vi ses snart för fler 'noveller' och massor bilder. Jag måste bara försöka ta in vad som precis hänt i mitt liv och klura ut vad jag känner just nu.

Åkte hem i gryningen, onykter, medan solen steg och färgade himlen i den vackraste färgen av dem alla. Och fast att musiken dövade mina öron flera gånger om kunde jag inte urskilja vad de sjöng. I mitt huvud fanns för första gången på två år endast plats för några få ord, en rad text. I bröstet slog mitt hjärta vilt medan en främmande känsla av tomhet tog sig friheten att flyta ut inuti min kropp. Det gick så fort. Och texten som tog upp mitt allt i detta nu hade nog fastnat på repeat; ett "fan vad jag kommer sakna er" som envist ekade tills verkligheten försvann och jag blev ett med John blund. 'Jag ska drömma om er inatt', tänkte jag innan jag var borta, och det gjorde jag nog. Full och ganska så lycklig i gryningen.