Stäng
RSS 2.0

13 april / Måndags-pep?


En version av måndagspepp, ett tjuvkik på mina nya bootcut jeans från Crocker.  
Kikar igång denna vecka, som innebär födelsedagskalas i plural, efterlängtade dejter och förhoppningsvis fint väder, med min standardgröt, diverse topping, acaíkvarg och, enligt många, alldeles för sött kaffe tillsammans med datorn och Mårten Nyléns positiva energi ljudandes i öronen. Hey! Måndagspepp med både enkel- och dubbelstavning? He. Vi ses!

9 april / That 70's show.

 
Grått behöver inte, alltid, vara just "grått". Tokälskar min nya dress. Denna kommer att användas flitigt i vår och sommar samt separat i kombination till annat. Vad tycker ni om 70-tals trenden som härjar just nu? Har ni fallit för, exempelvis, boot cut ännu? (läs "ännu" precis som om det förr eller senare skall inträffa? Ha.) Jag tycker att det är superfint och har införskaffat mitt tredjepar nu. Helgens förväntade vänder på det och grått har aldrig varit mindre grått. 
 

1 april / Fyllebilder på facebook?


/ En slarvig bulle och en nyhet i garderoben /

 Mars blev nyligen april och jag kunde inte låta bli att luras lite. Om jag får säga det själv är jag rätt duktig på att behålla en seriös blick och med en allvarlig ton säga något som är helt åt helvete, ha! Det mest lyckade skämtet för dagen var när jag gick förbi en kvinnlig kollega och drog till med kommentaren "Vad likes vi fick på bilderna av dig i Facebook gruppen (en offentlig grupp som över 500 pers i staden följer samt alla kan se). Superkul!" . Hon kollade, givetvis, helt oförstående på mig och undrade vad jag talade om varpå jag svarade "ja, fyllebilderna ifrån årets julfest? Chefen sa att det inte skulle läggas ut något konstigt men dessa var ju så jäkla roliga och jag tänkte att det blev lite mer personligt så". Mötte, minst sagt, en dubbelt så allvarsam blick som min egen då jag lät de orden lämna munnen och fick efter erkännandet om att det var ett aprilskämt både ett och två viftande slag mot mig. Haha! Riktigt kul. Har ni lyckats lura någon? Jag tänkte försöka lura mig själv i säng och låtsas att jag hinner sova mina viktiga åtta timmar innan morgondagens utlovade kaos. Kaos av påskkärringarnas färd till blåkulla eller skärtorsdagens utlovade handelsrekord? Låt se. Vi ses i alla fall. Det gör vi alltid.

14 mars / Ready for take off.

 

Om allting gott enligt planerna sitter jag just nu på ett plan emot solen; Tillsammans med Kelly Gale och knaprar madlar, nötter, bars och hinkar vatten för att inte, fullständigt, torka ut på planet. Ha! Med en bikini (hallå underdrift!) i ena handen och en pojkvän i andra, förhoppningsvis frisk och kry, och alldeles glad i hjärtat.  Det är min förhoppning. Jag behöver det här. Bara få vara. Få vara tillsammans med den man jag älskar så högt. Bara vi; utan måsten, utan arbeten att springa om varandra på, utan någonting men ändå med så mycket. Jag tänker mornar på stranden, dagar vid poolen, stadsspatserande, vackra vyer (läs: vackra bilder för Er !). Strandtennis, lek, spelande och skratt. Sena kvällar, god mat och kärlek. Massa jäkla pussar, gos och kärlek. Jag vill att vi ser varandra! För hur ofta gör vi, egentligen, det nu för tiden? Jag talar inte, specifikt, om oss utan om samhället. SÅ mycket telefon, så lite nu? Så många middagar, bilresor, lucher på stan, koncerter och förfester som går åt till snapchat, instagram updates och dylikt. Jag blir ibland helt förskräckt när jag ser att någon uppdaterat snapchat femtusen gånger under en kväll, när någon sitter med huvudet i telefonen en hel släkmiddag? What? Detta betyder dock inte att jag inte skall uppdatera instagram och blogg för Er, så svart och vitt ser jag inte på detta. Utlandet och solen ger mig mer inspiration än något annat och den skall jag tag vara på, men jag skall inte slösurfa. Inte ägna timmar åt att läsa andra bloggar och kolla instagramprofiler, skräp och snappa. Jag skall uppdatera instagram och blogg, punkt. Tiden där emellan skall jag leva. Det är liksom tanken. Och undrar ni vart planer bär? Hur den nya klänningen ser ut under utslagna blommor eller hur bikinin ser ut i solljus vid havet? Då får ni hänga kvar här samt besöka instagram @idaacarleborn. Vi ses!

12 mars / Lurad av visioner?

 



Pladask hade varit en överdrift, men något i denna skapelse fick mig att, ivrigt, sätta i kortet i betalterminalen för att, snabbt, slå mina fyra siffror och vända på klacken med en påse nyhet i handen. Ha! Kanske var det visionen på näthinnan som gjorde det? Säkerligen. Ni vet; Solbrun hy, solblekt svall och bruna heels. Lite vind i tyget och glädje i hjärtat? Så dramatisk. Vad detta plagg än må vara skall ni få se det på snarare än ni tror. Mamma lyste åtminstone upp i ett "Vad roligt Ida! Och den är inte svart". Nej, den är ju inte det. Det kan vi ju tydligt se. Varken svart eller enfärgad. Sensation! Vi ses.

11 mars / Bikini part 1.

 
 
Elfte mars. Jag var tvungen att snegla ned i datorns högra hörn för att påminna mig själv om vart, i kalendern, vi är just nu. Dagarna har flugit förbi och min frånvaro har varit bestående. Egentligen har dagarna inte flugit förbi utan, i vanlig ordning, gått sin stilla gång. Mycket har hänt, faktiskt. Det har varit en blandning av arbete, träning, kalasande, resturangbesök, feber och shopping. Ha! Ovan ser ni en nyhet i min garderob. En bikini av simplaste slag. Det tog mig nästan tjugotvå år att låta en sådan flytta in? Nu är den här och känslan av att den, till allas förvåning, kan komma att bli en favorit ekar dovt någonstans inuti. Som en viskning? Ett försiktigt väsen? Och jag lyssnar till den medan jag spänner hela min kropp för att höra dess innebörd, och jag vet...Någonstans vet jag att den har rätt. 

En bikini i mars. Inte en enda människa höjer på ögonbrynen, kanske någon åt att den inte kommit upp tidigare då de där VS beställningarna brukar hagla tidigare enligt tradition? Ingen misstänker någonting? Bara de som vet, vet. Men jag skall nog chocka lite. Det skall jag nog. I vanlig krypisk anda. "För jag har då inte förändrats någonstans. Endast varit lite frånvarande. Nu är jag tillbaka? "

3 mars / Porn.

 
 
Glädjen av färgbomben man ser när man kikar ned på sina egna fötter och möts av dessa skönheter är ingenting gentemot den glädje ett par fötter utan hålfot, som sitter fast på ett bar ben med knäproblem, känner när de omsluts av skorna. Ha! Jag älskar Asics. De gör, enligt mig, de absolut skönaste skorna. Att XXL dessutom säljer dem till halva priset av vad Intersport á la 1900kr har att erbjuda gjorde inte det hela mer ledsamt. Dessa kommer bli extra fina till ett bar solbruna ben och torr asfalt, eller en vit sandstrand. Vi kan kalla det "porn" för att sätta ord på den njutning fötterna känner? 

2 mars / "Det är inte jag".


"Det kanske har blivit du?" - Som svar på mina "det där är verkligen inte typsikt mig, men ibland kan jag tänka mig att ha det". Ha! Mitt i prick av min kära vän. Allt måste väl inte vara så jäkla "jag". Definitionen kanske må vara den mix som utgör mig? Jag kan nog leva en dag eller två i ett par blå jeans, enkel topp och lace? Casual. Vårigt? Till ett par hight heels kan man leva i vad som helst? I alla fall nästan. Som för att göra det där "inte jag" lite mer Ida? Såklart. 

2 mars / Det där odugliga uttrycket & annat knasigt?

 
 
Ni vet ju att jag hatar ordet, men skall jag vara rolig nog att använda det skall det användas på rätt sätt i ett "i helgen har jag unnat mig". Vad då tänker någon frågandes och rynkar, om möjligt, ytterligare på ögonbrynen till ett "att jobba hela helgen, ta ett extra söndagspass när jag ändå var igång". Ha! Det är väl knappast vad den där mellanmjölkssvensson skulle använda det, ack så dåliga, ordet till? Och nog provocerar det alltid någon. Jag är dock helt enig med fröken Andersson när det gäller ordet och dess användande och jag gillar det liksom inte. Ni kan säkerligen hitta hennes välskrivna inlägg någonstans? Kanske har jag till och med skrivit om det förut? Nu var jag bara tvungen? Jag har unnat mig att arbeta extra, ta ett söndaspass á la dubbelt betalt. Unnat mig det för att jag vet att det tar mig närmare ett av alla mål? Mer pengar på kontot betyder mer kvalité snarast. Kanske redan nästa vecka? Definitivt i april då vi åker till Paris, Han och jag. Och när jag igår stämplade ut, sjönk ned i soffan under tystnad och lät kroppen vila kändes det inte alls så tokigt. Med världens, kanske, skönaste byxor som ni kan se ovan. De må vara uttjatade, en anledning till att jag var nära på att inte köpa dem. Dock blev jag övertalad och det är jag tacksam över. Det är som om kropp och själ njuter när det, otroligt, mjuka tyget smiter åt runt ben och rumpa? Ha. Ni som har en variant av dem vet vad jag talar om. Ni andra borde säkerligen ge dem en chans. Jag skulle inte säga att ni skall "unna er" ett par av dem. Ha! Hur ni använder ordet är liksom upp till Er - Den saken tänker jag inte tala om. Nu tänker jag istället slänga på mig kläder och bege mig på mer arbete. Helgen är slut och en ny vecka tar nu fart. Jag låter mig luras av namnet i kalendern, känner av måndagen trots att jag arbetat sedan i torsdags och inte alls känner någon skillnad? Så knasigt. Alltid knasigt. 

27 februari / Världens bästa idé?





Jag tänkte...
Ja, det gjorde jag faktiskt. Flera gånger om. Jag tänkte blogga i veckan. Jag skrev några inlägg som jag aldrig publicerade. Så dumt? Som om det skulle spela någon roll nu? Som om jag skall släta över min frånvaro i inlägg ni inte kunnat läsa? Det fungerar väl inte rikigt så? På samma sätt som jag skulle, skulle jag även varit ledig på söndag, slutat tidigt idag. Det var också bara en tanke, en tanke som senare gick och omvadlades till sex stängningar och jobb hela helgen. Ledigheten får vänta och kanske är det mödan värt som det ser ut nu? Jag hoppas det. Ha! Ni skall få veta mer senare. Längtar också efter den där förändringen som väntar. Kryptiska ord, i vanlig ordning, som också skall redas ut inom en snar framtid. 

Just nu sitter jag enligt bilderna ovan, med chiapudding, topping delux och kokt ägg. Äter, myser och lyssnar, som ni säkerligen vet vid det här laget, på fantastiska Fredagspodden med Hannah och Amanda. Det absolut bästa sättet att starta en fredagsmorgon, en jobbhelg - Ja, vad nu denna fredag nu må vara. Det spelar liksom ingen roll. Saker som fredagspodden, chiapudding och mys är alltid en bra idé tänker jag. En tanke jag inte bara tänkte utan också gjorde. Något att bära med sig framöver här också kanske? Det skall jag snart. På riktigt den här gången...

18 februari / Genialitet & könsord.

 
 
/ Två snapshots från idag / 
 
"Ofta är det mer värt att skratta åt än att sörja över" sa Tornving, allvarsamt, i direktsändning igår. Jag smakar förtjust på meningen och är beredd att hålla med till punkt och pricka. Så självklart, så genialiskt? För visst är det väl så då småsaker i vardagen går snett, att man snarare borde skratta än att låta illska och vrede ta överhand? Jag som suckar så djupt, att en bil skulle kunna blåsa iväg, när jag tappar något eller som alldeles för ofta, för mig själv, säger otrevliga könsord av irritation...Moget? Givande? Inte ett dugg. Fullkomligt onödigt, såklart. Hädanefter skall jag flina lite, eventuellt himla med ögonen men definitivt inte mer än så. För ett skratt förlänger livet? Och jag vill alltid leva.

8 februari / Fifty Shades Of Grey.




/ En randig nyhet á la 80 kr. Hatar ränder, prickar och bomullsmaterial men ansåg väl att denna, till vida byxor, kan få pryda mig några gånger när känslan faller in. Vad tycker ni? / 

Morgonens nederlag delux: Jag råkar åka lite väl nära vår häck då jag svänger upp på infarten med bilen och hör att ett antal grenar rispar emot. Tänker givetvis x-antal svordommar, kollar lite diskret om det syns något och går in. Möts av pappa i köket som, inom kort, kikar ut över uppfarten varpå han ställer frågan "skrapade du bilen idag?" . Jag, som egentligen inte tänkt erkänna mitt misstag säger förbryllat ett "Jag kan ha åkt emot häcken lite..." och där är det igång. Såklart! Ha. Senare ställer jag frågan "syntes det någonting på bilen?" och får ett "det vet jag inte" , till svar. Jag kan då inte förmå mig att förstå varför han då frågade om jag kört emot med bilen och är inte sen att fråga vad han ens fick detta ifrån. Svaret är då "Det var inte jag som frågade. Det var du som talde om att du gjort det" och jag blir upprörd då det inte alls var så. Han frågade ju om jag kört emot? Pappa påstår att han inte alls frågat det. Vad är er tanke nu? Ha. Förstår ni mitt misstag? Vad han frågade var om jag skrapade (rutorna) på bilen denna morgon? Attans. Jag är ingen oärlig person men så länge det inte syns något hade jag gärna inte delgivit pappa denna lilla incident. Ha! "Och jag funderar över vilket nederlag som var störst; Utförandet eller avslöjandet i sig?"  En nyans av mig.

7 februari / Inte tjugo längre.


/ från instragram @idaacarleborn /

"Det må vara tydligt. Det faktum att man inte längre är tjugo", tänkte jag för mig själv när jag igår snörade på mig ett par löparskor för att promenera till jobbet. Sunt förnuft? Kanske är det ett tecken? Att man på något vis blir lite klokare med åren? Åtminstone på vissa plan, ett i taget. För många är det säkerligen självklart, men den yngre versionen av mig hade prompt tagit heels att spatsera i. Men igår, då gick jag hellre stadigt. Dock med klackarna i väskan, så att jag direkt efter arbetet kunde klä mig ordentligt igen. Såklart? Det må vara en grej att bli lite klokare. Men så till den grad att man på heltid blir gammal, tråkig och slutar fräscha? NÄ. Sån tänker jag aldrig bli. Inte ens när tjugoett blivit hundra eller mer. Inte ens då. 

2 februari / Att glömma innebörden?

 

Insåg snart att jag nämne allt omkring Stockholmsresan bortsett från anledningen till resan; Shopping. Ha! Jag vet inte hur jag tänkte, om jag tänkte? Kanske tog jag förgivet att alla Ni skulle förstå att det var vad vi ägnade oss åt? Här är i alla fall den nya favoriten därifrån. Bilden ger den inte riktigt rättvisa då jag fotade i mörkret med blixt, men still. Denna är marinblå med struktur samt gulddetaljer. Perfekt året om, men definitivt mest användbar under de där dagarna då våren sakta men säkert smyger sig på och solen närvarar utan sällskap av molnen. Uppknäppt till vitt och solkysst hy eller stängd, enda upp i halsen? Ni kommer se denna igen, var så säkra. Enkel, stilren och minst sagt användbar. 

22 januari / Inte svartvitt.

Svartvitt utan inslag av svart. Vi kan kalla det gråvitt.? 

Och jag drömmer, drömmer ständigt och innerligt om vita stränder och varma vindar. Det är nog lyckan i drömmarna som får mig att studsa ur sängen om morgonen, trots det tunga vintermörker som håller staden i ett järngrepp. Det är nog dessa dagdrömmar som ger vardagen en extra touch? Som får mig att le lite extra emellanåt? Som om jag lever genom dem. Och mest sannolikt är det när det provas sommaroutfits mitt i snöyra som man kan konstatera att dagdrömmeriet gått ett steg för långt? Ha. Jag skulle inte döda för en resa just nu. Ett sådant uttryck skulle vara att ta alldeles för många steg åt helvetet, men jag skulle vilja släppa vardagen och bege mig iväg. Ibland undrar jag vad som egentligen hindrar mig och när svaret på frågan återigen blir "ingenting" blir jag mäkta sur på att jag inte tar mig själv i avsaknaden av krage eller skärp och bara drar? Ha. Dagdrömmeriet leder ju ingenstans, egentligen? Om möjligt till ett extra leende och en klar outfit eller två inför sommaren. Bara det kanske kan vara en vinst i sig? För vem behöver inte lite extra lycka i detta vinterland. "Ett gråvitt vinterland, inte svartvitt" ?