Stäng
RSS 2.0

31 mars / Att hitta motivation?

 
Dagligen matas vi med rubriker som "hur du hittar motivationen" varpå en rad förslag följer. Sökandet efter motivation, inom olika användningsområden, tycks aldrig ta slut? Då trots att diverse skrifter radar förslag på förslag. Är dessa förslag inte tillräckliga eller har vi  faktiskt glömt innebörden av själva ordet? 

Ordet "motivation"  står, enligt wikipedia, egentligen för "de psykologiska (tankar, känslor) kännetecken som väcker en organism (individ) till handling mot ett önskat mål och lockar fram, kontrollerar, och upprätthåller vissa målinriktade handlingar. Exempelvis: En individ som inte har ätit, känner hunger, och som en respons vid ätandet minskas hungern. Det finns många sätt att närma sig motivation. Psykologiskt, beteendemässigt (handlingar), kognitivt (mentala processer, viljestyrka) och socialt (som rör samhället). Det är den avgörande faktorn vid sättandet och uppnåendet av mål, och forskning visar att individer kan påverka sina egna nivåer av motivation och självkontroll (viljehandling att behärska sina impulser, känslouttryck och instinkter) ." 

 Så kanske kan vi inte enbart sätta oss platt på rumpan och vänta på att en dos motivation skall komma flygande, för oss att ta för oss av? Kanske måste vi engagera oss också? När vi talar om att diska, stryka, borsta tänderna eller laga mat talar vi, förhoppningsvis, sällan om ord som "motivation". Dock gör vi det ofta i samband med skolan och, än mer ofta, i samband med motion, rörelse och träning. Varför? Vi vet, innerst inne, att vi alla måste röra på oss minst 30 minuter om dagen. Att 30 min rörelse varje dag skulle öka vår livslängd och minska diverse sjukdomar som uppkommer i samband med en inaktiv livsstil. Ändå väljer många att påstå att "de inte har någon motivation", "måste hitta motivationen först". Som om forskning med resultaten "du lever längre" (över lag, genetik spelar såklart roll men är inget att förlita sig på) inte är motiverande nog i en värld där vi endast vet om ett liv, detta? 

Tänk om vi använde samma uttryck när vi talade om att borsta tänderna, diska eller städa. I min värld skulle ett berg av disk täcka huset och damråttorna dansa på bordet om jag skulle sätta mig på rumpan och invänta någon slags härlig motivation, i bemärkelsen vi talar om när vi talar om den i samband med hälsa, träning och ibland skolan, innan jag tog tag i dessa saker. Vi gör dem, trots att vi inte alltid tycker att det är kul. Trots att vi inte orkar just nu, vill ta det senare. Jag tror, därmed, att vi missuppfattar ordet motivation lite, själva byter bemärkelse på det i vissa samband. För att skapa ursäkter? Komma undan? Jag vet inte. Om jag använder ordet i form av att jag ska känna ren och skör glädje i något, älska att göra det, vilja göra det då skulle jag defintivt inte gått ut skolan med de betyg jag gjorde. För nej, jag var inte jätte ett dugg road över att sitta sena kvällar och läsa om saker och ting jag egentligen gav blanka fan i medan favroitprogram visades på tv eller kalas hölls för släkt och vänner på söndagseftermiddagar. Däremot hade jag en enorm disciplin att ta mig i kragen och göra det då jag visste att det behövdes för att skriva det resultat jag önskade få. Därmed inte sagt att viljan att få ett bra betyg inte var en slags motivation utan snarare visa på att vi har en skev bild av ordet i sig. Att, att känna motivation till något alltid ska innebära att det känns så otroligt roligt? Kanske behöver vi istället göra som forskning visar att vi kan, påverka vår självkontroll och mixa motivation med en ännu större mängd disciplin? Jag tror att det är vad som krävs. Att motivation snarare uppstår som svar på en disciplinerad handling då vi får respons på vad vi gjort. Motivationen till diverse områden i livet kommer och går. Låter du istället disciplin styra dig kommer du att komma längre och du kommer känna glädje för att du lyckats. Du vet, känslan när du städat färdigt hela huset, får önskat betyg i en kurs/ ett ämne eller lyckas springa den sträcka du önskat att du kunde? Med detta, inte sagt att du inte skall fortsätta läsa listorna om hur du höjer motivationen på bästa sätt. Kanske bara att du inte får känna dig uppgiven och nedstämd de gånger den inte innfinner sig, att du inte får förlita dig på att den skall komma som ett brev på posten och förenkla ditt liv, att du inte skall vänta på den utan snarare, själv, skapa den. "För jag tror att vi kan få allt vi önskar. Dock att det inte enbart räcker att just önska, utan att man måste jobba för det också".  Det handlar inte om "stop dreaming, start doing" utan snarare "keep dreaming, while doing". 


30 mars / En fantastisk trend.




 
Lyssnar ni på podcasts? Jag har, senaste året, fallit som en fura. Det var när jag under en semesterresa för två år sedan började lyssna på gamla avsnitt av Fredagspodden samt Forni och Dasha som detta tog fart i mitt liv. Därefter har jag varit fast för denna grymma form av underhållning. När man reser (oavsett fordon), när man gör vardagssysslor eller när man, ensam, tar en promenad? Istället för en bok innan man skall sova, ja egentligen när som? Det fina med dessa poddar är, enligt mig, att man får ett helt ”radioprogram” som man, på riktigt, tycker är intressant. Jag behöver inte lyssna på delar jag inte vill, sucka till hundra reklampauser eller lyssna till uttjatade låtar som spelas stup i kvarten. Jag får precis vad jag vill ha, då jag väljer podd själv. Om ni ännu inte fått upp ögonen för poddar, eller enbart behöver lite tips följer mina favoriter nedan. Då utan inbördes ordning.

 Fredagspodden med Hannah och Amanda
Två systrar på 30+ som talar mycket om ångest, vardag, självkänsla- och självförtroende, om livet. De talar om saker man (läs: jag!) kan känna igen mig i, är väldigt ”bjussiga” och ger så mycket perspektiv, glädje och inspiration. Om någon mot förmodan missat dessa systrar, ge dem en chans. Det finns över hundra avsnitt och går ni tillbaka i arkivet finns det ett antal, extra bra avsnitt, som handlar om speciella ämnen. Exempelvis nr sju, åtta, tolv och tretton eller 23, 72, 77 och 81.

Alex och Sigge
Alex Schuleman och Sigge Eklund har en super härlig podd där de diskuterar allt möjligt. Podden anser jag vara otroligt välgjord. Och samtidigt som de talar om skitsaker som får än att skratta finns också mycket allvar och igenkänningsfaktorer. Det ligger också något intelektuellt över denna podd. Det märks att det är två karlar med hjärnor som talar.

Wahlgren och Wistam
Den nyaste podden i mitt flöde ”Mina podcaster” i appen. Pernilla Wahlgren och Sofia Wistam har nyligen kommit ut med en, enligt mig, otroligt rolig podd. De har några fasta moment i podden som alltid återkommer i varje avsnitt och bjuder, åtminstone mig, på massa skratt. Mamma har ropat ”Ida vad håller du på med” när jag, den senaste veckan, gått runt med headset och vikt mig dubbel av skratt flertalet gånger. Ha! Jag tycker att dessa två människor tar upp otroligt roliga ämnen. Mycket sex och galna tankar – vem gillar inte det?

Måndagspepp med Hanna och Ellinor
Två unga instagram- och bloggprofiler som vänder sig till en yngre målgrupp (de själva är i tjugoårsåldern). De talar om vänskap, kärlek, livet och peppar till ett positivt och roligt liv där man vågar ta för sig. Jag tycker att denna podd är väl värd att lyssna till. Extra bra, av de avsnitt som hittills sänts, är avsnitt nummer 6 som handlar om vänskap. Hett tips!

Bingo och Katrin, Relationspodden 
Paret Bingo (flickfotografen) och Katrin Zytomierska svarar på och diskuterar relationsproblem. De läser upp frågor ifrån lyssnare angående vänskap, sex och relationer och bjuder däremellan, mycket, på sig själva. Jag tycker att denna podd är riktigt rolig på flera sätt. Dels på grund av att de båda två är riktigt sköna, på frågor som är galna respektive något man själv har möjlighet att känna igen sig i.

Opodden – ”Den oretuscherade” podden
Här intervjuas, kända, svenska kvinnor angående deras karriärer. Man får en inblick i deras liv, att alla har brister, motgångar och dylikt och får otroligt mycket inspiration angående karriär och liv. Det finns hittills tio avsnitt med intervjuer av bland annat Janni Delér, Ellinor Bjurström, Isabel Adrian eller Sara Montazami?

Värvet
Kristoffer Triumf intervjuar diverse kända profiler. Det finns verkligen intervjuer med alla människor du kan tänka dig. Välj någon som du är sugen på och få hela denna persons livshistoria. Molly Sandén, Maria Montazami eller Amanda Shuleman? Tre favoriter för mig men det finns SÅ många mer. Superbra podd!

Utöver detta finns det poddar som jag lyssnar sporadiskt på då ämnen eller personer som intresserar mig gästar. Exempelvis ”hälsa på dina villkor”, träningsglädje talks eller Aftonbladet Af Trus. Hoppas ni fick något härligt tips att förgylla denna grå måndag, eller nästa resa, med.


29 mars / Ett oskrivet inlägg.


 



"Kanske vill jag skapa något. Om palmernas vajande i havsbrisen, vågornas lek vid stranden eller hjärtats sång som svar på frid? Jag vet inte. Och kanske är det just denna oförmåga som också lämnar blanka blad och ett oroligt huvud, förbrilt , sökandes efter något jag, ofrivillgt, tycks ha lämnat kvar. Glömt? För hur mycket man än vill ta med sig allt det där hem är det som om bagaget på något vis blir för tungt för import? Irriterat, pressar jag samman läpparna och försöker att minnas vad jag kände när jag först lät den mjuka sanden leta sig in mellan tårna. Spänner blicken i det blad som ännu lyser blankt, försöker sätta tankar, som tycks tysnat, på repeat. Letar ord, söker. Utan framgång. Det bara går inte. Inte ikväll. Jag vet, någonstans inom, men inte ikväll. Kan inte förmå mig att få utlopp för? Ikväll får ni bara tre bilder. Tre bilder och ett oskrivet inlägg? Så dumt. Och du stirrar stint på, spänner blicken i det blad som hon talar om som blankt? Irriterat pressar du, liksom jag, samman läpparna? Och vi blir två. Kanske båda med ett bagage för tungt för import, huvuden för tomma för att delge? Men vi är åtminstone två. Kanske kan vi skapa något?"

29 mars / Stänga ner bloggen här?

 
Med avsaknad av smink och med en boll på huvudet ropar jag nu något som liknar, "Hallå-å, jag är hemma". Dock en vecka i efterhand. Mycket har hänt sedan vi sist sågs? Jag har haft en fantastisk vecka i Taurito med allt vad det innebar, tappat den lilla bränna fyra soldagar gav och vise versa. Ha! Jag har dock samlat på mig lite inspiration hit, skrivit ner det i ett block och är redo att dela. Det kommer dock inte ske här så länge till då denna blogg kommer att stängas ned inom en snar framtid. Motsägelsefullt? Inte alls. Ni ska få se. 

17 mars / "Det är sant som de säger"

Hola Taurito, hej livet. Jag tror att det kan vara allt jag behöver, ett stycke sol och en bikini, för att känna den där genuina glädjen igen. Den där som gör att man ler för "ingenting" medan man gör "ingenting". Har legat i solen tillsammans med min gamla Mp3 som för att koppla bort allt vad omvärlden heter. Läst bok, sett min man i ögonen, levt. Hittills verkar det även som om sägnen är sann. Ryktena om att "Solen alltid skiner vid Puerto Rico". Amen, halleluja och tusen tack kära Gud. Imorgon skall vi till Puerto de Mogan som vi läst så mycket fint om. Det skall tydligen vara hur vackert som helst. Upp till bevis, med förhoppningar om att även det är en ren sanning. Vi ses. Mer på idaacarleborn @ instragram 



14 mars / Ready for take off.

 

Om allting gott enligt planerna sitter jag just nu på ett plan emot solen; Tillsammans med Kelly Gale och knaprar madlar, nötter, bars och hinkar vatten för att inte, fullständigt, torka ut på planet. Ha! Med en bikini (hallå underdrift!) i ena handen och en pojkvän i andra, förhoppningsvis frisk och kry, och alldeles glad i hjärtat.  Det är min förhoppning. Jag behöver det här. Bara få vara. Få vara tillsammans med den man jag älskar så högt. Bara vi; utan måsten, utan arbeten att springa om varandra på, utan någonting men ändå med så mycket. Jag tänker mornar på stranden, dagar vid poolen, stadsspatserande, vackra vyer (läs: vackra bilder för Er !). Strandtennis, lek, spelande och skratt. Sena kvällar, god mat och kärlek. Massa jäkla pussar, gos och kärlek. Jag vill att vi ser varandra! För hur ofta gör vi, egentligen, det nu för tiden? Jag talar inte, specifikt, om oss utan om samhället. SÅ mycket telefon, så lite nu? Så många middagar, bilresor, lucher på stan, koncerter och förfester som går åt till snapchat, instagram updates och dylikt. Jag blir ibland helt förskräckt när jag ser att någon uppdaterat snapchat femtusen gånger under en kväll, när någon sitter med huvudet i telefonen en hel släkmiddag? What? Detta betyder dock inte att jag inte skall uppdatera instagram och blogg för Er, så svart och vitt ser jag inte på detta. Utlandet och solen ger mig mer inspiration än något annat och den skall jag tag vara på, men jag skall inte slösurfa. Inte ägna timmar åt att läsa andra bloggar och kolla instagramprofiler, skräp och snappa. Jag skall uppdatera instagram och blogg, punkt. Tiden där emellan skall jag leva. Det är liksom tanken. Och undrar ni vart planer bär? Hur den nya klänningen ser ut under utslagna blommor eller hur bikinin ser ut i solljus vid havet? Då får ni hänga kvar här samt besöka instagram @idaacarleborn. Vi ses!

13 mars / Studenttips;

Studenten 2015 närmar sig med stormsteg och har man ännu inte klirrat en outfit är det säkerligen hög tid till det nu då storlekar tar slut, man kan behöva skicka tillbaka och dylikt. Jag, och många med mig, fick klänningar på posten vars färg inte var enligt förväntan. Jag ville prompt ha en "vit-vit" klänning för att matcha mössan och resten av klassen. Jag ville inte ha en "benvit" eller "creamfärgad" klänning som riskerar att se smutsig ut på bild eller i jämförelse med mössan. Värt att tänka på om man är noggrann. 

Ovan ser ni två av mina favoriter för året. Båda väldigt "classic" men den ena enklare än den andra. Den högra är likadan som den jag bar på nyårsafton, dock i vit. Tokälskar denna klänning och tycker att den är användbar, bekväm och har en fantastisk passform samtidigt som den är lite speciell då den inte kommer ifrån en kedja i Sverige. Det viktigaste anser jag vara att man har ett plagg man känner sig bekväm i. Vare sig det sedan är byxor, kjol eller klänning spelar ingen roll. DU skall känna dig fin. Först då kommer du kunna ha roligt fullt ut, slappna av och stråla inifrån. Det är Din stora dag. Bär svart om du avskyr vitt. Ha ett par byxor om du känner dig löjlig i klänning och sätt dig själv främst. Strunta i vad man "ska ha". Jag själv tar varje tillfälle jag får att bära klänning och tycker att den klassiska "student looken" är super. Dock lägger jag störst vikt vid det ovan; Att alla skall göra som de själv vill. Och känns detta kalas alldeles för dyrt? Kolla in blocket, tradera eller fråga någon du vet har en fin klänning, om den säljer den. Sök på ebay, kolla in kedjorna eller sy om något? Möjligheterna är oändiga och är man noga med att ingen skall ha en likadan kan man alltid ändra ett axelband, en rygg eller sy dit en egen detalj på sin klänning. Kanske en spets längst ner eller en accessoar av tyg i en djup rygg. Låt fantasin flöda och var nu ute i god tid! Jag önskar att jag fick leva om min studentdag om och om igen. Att skrika mig hes på ett flak med mina vänner medan musiken pumpade, endorfinerna sprudlade och champangen flödade är det absolut bästa jag någonsin upplevt. Den sortens lycka, den dagens stora stolthetskänslor har ännu inte slagits. Och skulle jag vara där i livet nu är klänningarna ovan helt klart två kandidater. Vad tycker ni?

12 mars / Lurad av visioner?

 



Pladask hade varit en överdrift, men något i denna skapelse fick mig att, ivrigt, sätta i kortet i betalterminalen för att, snabbt, slå mina fyra siffror och vända på klacken med en påse nyhet i handen. Ha! Kanske var det visionen på näthinnan som gjorde det? Säkerligen. Ni vet; Solbrun hy, solblekt svall och bruna heels. Lite vind i tyget och glädje i hjärtat? Så dramatisk. Vad detta plagg än må vara skall ni få se det på snarare än ni tror. Mamma lyste åtminstone upp i ett "Vad roligt Ida! Och den är inte svart". Nej, den är ju inte det. Det kan vi ju tydligt se. Varken svart eller enfärgad. Sensation! Vi ses.

12 mars / "Så lever du längre?"

 
 
 
Bästa starten på dagen är gröt, alla dagar om året. Jag kommer nog aldrig att tröttna. Om jag, mot förmodan, gör  det kan jag alltid byta upplägg och variera först. Idag känns dock smakerna av krämig, fast, choklad som möter, nötsmör, banan, frukt och bär tillsammans med kokos, frön och en kopp te/kaffe fullkomligt oslagbar. Att studier med resultat som nedan även uppkommer i vimlet gör än inte mindre glad? Ha. "My cup of tea" eller boul of oats? Att det säkerligen finns någon som blir skeptiskt, som prompt vill ifrågasätta, tro att kost inte spelar någon roll för hälsa, livslängd och dylikt "bara för att" liksom struntar jag blint i. Ni vet de som väljer att, alltid, dra till med dessa "man kan bli sjuk ändå" i alla lägen? Såklart man kan. Det finns dem som inte solar solarium en enda gång och dör i hudcancer ändå på grund av genetiska själ, men det är en mindre procentsats, en minoritet och nog är man lite dum om man inte väljer att se verkligheten snarare än att stirra sig blind på en minoritet?

"Harvard-forskarna följde under drygt 14 år drygt 100 000 människor och övervakade deras kostvanor och hälsoresultat. Alla testpersonerna var friska när de påbörjade studien men när de 2010 följdes upp hade fler än 26 000 av dem dött. De som levde och hade bäst hälsa – gällande flera sjukdomar men särskilt hjärtsjukdomar – var de som ätit mycket fullkornsprodukter som gröt, brunt ris, quinoa och bulgur och majs.
Hälsoeffekterna var oberoende av testpersonernas ålder, tobakskonsumtion, vikt och fysisk aktivitet.

Enligt forskarna vid Harvards universitet skulle tusentals liv kunna räddas om fler bytte ut raffinerade spannmål, som till exempel vitt mjöl, pasta och vitt ris, mot fullkorn.
Personer som åt 28 gram fullkorn per dag – vilket motsvarar en liten skål med gröt – minskar dödsrisken med fem procent. Risken för att dö på grund av hjärtsjukdom minskade med hela nio procent för grötätarna.
– De här upptäckterna stödjer nuvarande kostråd om att vi bör öka vår intag av fullkorn, sa Doktor Hongyu Wu vid Harvard School of Public Health, en av forskarna bakom studien till tidningen."

Så ja, lever du på vitt bröd och köpt juice, av sämre sort, till frukost kanske du skall fundera över att byta ut det mot en härlig portion gröt? Ha. Missförstå mig rätt. Det handlar inte om studien i sig utan om att det är otroligt gott men inte minst mättande, tillsammans med ett lass fett och protein, och supernyttigt! Win-win. Om det sedan ger mig några år extra är jag evigt tacksam. Då får jag ju mer tid att käka grötis ännu längre? Ha.


11 mars / Bikini part 1.

 
 
Elfte mars. Jag var tvungen att snegla ned i datorns högra hörn för att påminna mig själv om vart, i kalendern, vi är just nu. Dagarna har flugit förbi och min frånvaro har varit bestående. Egentligen har dagarna inte flugit förbi utan, i vanlig ordning, gått sin stilla gång. Mycket har hänt, faktiskt. Det har varit en blandning av arbete, träning, kalasande, resturangbesök, feber och shopping. Ha! Ovan ser ni en nyhet i min garderob. En bikini av simplaste slag. Det tog mig nästan tjugotvå år att låta en sådan flytta in? Nu är den här och känslan av att den, till allas förvåning, kan komma att bli en favorit ekar dovt någonstans inuti. Som en viskning? Ett försiktigt väsen? Och jag lyssnar till den medan jag spänner hela min kropp för att höra dess innebörd, och jag vet...Någonstans vet jag att den har rätt. 

En bikini i mars. Inte en enda människa höjer på ögonbrynen, kanske någon åt att den inte kommit upp tidigare då de där VS beställningarna brukar hagla tidigare enligt tradition? Ingen misstänker någonting? Bara de som vet, vet. Men jag skall nog chocka lite. Det skall jag nog. I vanlig krypisk anda. "För jag har då inte förändrats någonstans. Endast varit lite frånvarande. Nu är jag tillbaka? "

3 mars / Porn.

 
 
Glädjen av färgbomben man ser när man kikar ned på sina egna fötter och möts av dessa skönheter är ingenting gentemot den glädje ett par fötter utan hålfot, som sitter fast på ett bar ben med knäproblem, känner när de omsluts av skorna. Ha! Jag älskar Asics. De gör, enligt mig, de absolut skönaste skorna. Att XXL dessutom säljer dem till halva priset av vad Intersport á la 1900kr har att erbjuda gjorde inte det hela mer ledsamt. Dessa kommer bli extra fina till ett bar solbruna ben och torr asfalt, eller en vit sandstrand. Vi kan kalla det "porn" för att sätta ord på den njutning fötterna känner? 

3 mars / Lite hat & morgon happening?



 
 
/ En kär näringsbomb som dök upp ett flertal gånger förra veckan / 

Idag vaknade jag, och säkerligen ett flertal av er andra, upp till ett vinterland igen. "Helvete, fan, jag orkar inte" kanske var uttryck några av er känner igen i samband med detta? Det är nog inget emot vad min bror tänkte när jag stormade in 07.00 och hoppade i hans säng samtididgt som jag sjöng och levde rövare. Ha! Allt eller inget? Ska det vara så ska det? Och skall man vakna till snöyra kan man lika gärna vakna till det helvete jag orsakade också? Han var dock ur sängen illa kvickt och jag skulle därmed vilja kalla det effektivt. Dessutom kan man väl inte annat än att skratta åt ett sådant beteende, egentligen? Och vad är snön att tala om egentligen? Kan vi inte bara sluta leva på klyschor och väderhat och börja tala med varandra på riktigt? Det känns ibland som detta "väderhat" är ett påhitt för att kommunicera? Jag antar att det blir trevligare konversationer på varmare breddgrader i ett "jahopp, och idag skiner solen - igen!" . Ha. Det finns nog tusen anledningar att le i en värld där lite snöflingor är ett stort problem och en tyngd på axlarna? 



2 mars / "Det är inte jag".


"Det kanske har blivit du?" - Som svar på mina "det där är verkligen inte typsikt mig, men ibland kan jag tänka mig att ha det". Ha! Mitt i prick av min kära vän. Allt måste väl inte vara så jäkla "jag". Definitionen kanske må vara den mix som utgör mig? Jag kan nog leva en dag eller två i ett par blå jeans, enkel topp och lace? Casual. Vårigt? Till ett par hight heels kan man leva i vad som helst? I alla fall nästan. Som för att göra det där "inte jag" lite mer Ida? Såklart. 

2 mars / Det där odugliga uttrycket & annat knasigt?

 
 
Ni vet ju att jag hatar ordet, men skall jag vara rolig nog att använda det skall det användas på rätt sätt i ett "i helgen har jag unnat mig". Vad då tänker någon frågandes och rynkar, om möjligt, ytterligare på ögonbrynen till ett "att jobba hela helgen, ta ett extra söndagspass när jag ändå var igång". Ha! Det är väl knappast vad den där mellanmjölkssvensson skulle använda det, ack så dåliga, ordet till? Och nog provocerar det alltid någon. Jag är dock helt enig med fröken Andersson när det gäller ordet och dess användande och jag gillar det liksom inte. Ni kan säkerligen hitta hennes välskrivna inlägg någonstans? Kanske har jag till och med skrivit om det förut? Nu var jag bara tvungen? Jag har unnat mig att arbeta extra, ta ett söndaspass á la dubbelt betalt. Unnat mig det för att jag vet att det tar mig närmare ett av alla mål? Mer pengar på kontot betyder mer kvalité snarast. Kanske redan nästa vecka? Definitivt i april då vi åker till Paris, Han och jag. Och när jag igår stämplade ut, sjönk ned i soffan under tystnad och lät kroppen vila kändes det inte alls så tokigt. Med världens, kanske, skönaste byxor som ni kan se ovan. De må vara uttjatade, en anledning till att jag var nära på att inte köpa dem. Dock blev jag övertalad och det är jag tacksam över. Det är som om kropp och själ njuter när det, otroligt, mjuka tyget smiter åt runt ben och rumpa? Ha. Ni som har en variant av dem vet vad jag talar om. Ni andra borde säkerligen ge dem en chans. Jag skulle inte säga att ni skall "unna er" ett par av dem. Ha! Hur ni använder ordet är liksom upp till Er - Den saken tänker jag inte tala om. Nu tänker jag istället slänga på mig kläder och bege mig på mer arbete. Helgen är slut och en ny vecka tar nu fart. Jag låter mig luras av namnet i kalendern, känner av måndagen trots att jag arbetat sedan i torsdags och inte alls känner någon skillnad? Så knasigt. Alltid knasigt.