Stäng
RSS 2.0

9 april / Till ord man inte får uttala?

 
 

En helt vanlig onsdag men ändå en ovanligt fin sådan. Jag blir fullkomligt varmt i hjärtat av varenda liten grattishälsning som strömmar in en sådan dag. Att familjen sedan, som alltid, får än att känna sig som en prinsessa får, om möjligt, hjärtat att fatta eld för att sedan glöda i dagar? Ungefär. Kanske var det den glöd vi sedan grillade på och avnjöt en god middag till? Ha. Det var åtminstone vad vi igår gjorde. Och när klockan slog kväll, slog livet om till tjugotvå och sedan var min dag förbi. Man får ju egentligen inte säga att man gillar och fylla år när man är över tonåren? För att vara typiskt mellanmjölk skall man kanske säga "äsch" och "inte ska väl jag" alternativt "jag tycker inte att jag behöver bli firad. Jag firar hellre andra"? He. Men jag tänker inte ljuga. Jag älskar att bli uppvaktad, få känna mig lite speciell och uppskattar det oroligt mycket. Dessutom älskar jag att fira andra, ge och överraska. Det behöver väl inte vara så kolsvart eller mellanmjölksvitt antar jag? Det kanske kan förbli en blandning utan att egentligen vara grått? "En helt vanlig onsdag, men en ovanligt fin sådan. " 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback