4juli // Vaknade på en buss
"Att fota eller upplysa pojkvännen om vågen - Ibland gäller det att prioritera"
Vaknade på en buss i gryningen.
När jag slog upp ögonen hade det hunnit bli ljust utanför fönsterrutan där jag satt, på en plats jag aldrig förut skådat. Jag kunde inte låta bli att utbrista något i stil med 'jävlar vad ljust det blivit' och upptäckte i samma ögonblick att alla runt omkring mig sov. Förskräckt sjönk jag ner i sätet samtidigt som jag försäkrade mig om att jag inte väckt någon med min galenskap.
Från fläkten blåste det kyligt och jag kunde se hur håret reste sig på mina armar. Förbrilt letade jag efter en knapp för avstängning, men fick slutligen nöja mig med min minimala, transparanta tröja. Kanske var det de sämsta täcke jag någonsin försökt värma mig med, men det struntade jag i just då. Det fanns så mycket annat fint att tänka på. Bakom bergen kunde jag se hur solen reste sig från en skön natts sömn medan havet, på andra sidan om mig, slog mot stranden i ett försök att få den att vakna. Jag vet inte hur den lyckades, men bredvid mig vaknade Du till liv. Du log mot mig och jag gjorde ett försök till att behärskat le tillbaka. Mitt misslyckande resulterade i att jag visade dig varenda tand i min mun. Jag ville skratta av lycka, men lyckades hålla mig därifrån. Och samtidigt som solen träffade mina ögon, tvingade mig att blunda, kysste du mig. När jag slog upp ögonen hade det hunnit bli ljust utanför fönsterrutan där jag satt, på en plats jag aldrig förut skådat och jag kunde inte låta bli att utbrista något i stil med;
'Vi är framme nuu'.
Min morgon för exakt ett år sedan, i Turkiet.
Idag när jag vakndade var det ensam i min säng till en himmel färgad i en alldeles grå nyans.
