Stäng
RSS 2.0

11 januari / Perfektion?

Jag bara tänkte en tanke, om perfektion. Vad är det egentligen och vem har bestämt att ingen är perfekt?

Vad tänker du på om du smakar på ordet? Ja, kanske inte endast smakar utan snarare tar en överdrivet stor tugga vilken gör dig oförmögen att, närmsta minut, stänga munnen. Tugga ett tag, svälj efterhand och fundera under tiden över vad du verkligen ser. Existerar det eller ser du just ingenting alls? Troligtvis ser du någonting. Ett någonting som inte stämmer överens med vad människorna omkring dig ser, då de tar samma gigantiska tugga. "Det ligger i betraktarens ögon" ? Precis som så mycket annat. Kanske ser du mediernas bild av "perfektion", förhoppningsvis ser du din egen. Och oavsett om dessa bilder är likvärdiga är de okej, så länge du är okej med dem, så länge det är din bild. Din egen sammansättning av psykiska och fysiska egenskaper, djupa som ytliga. Din egen. 

För vem har bestämt att "ingen är perfekt" snarare än att "alla är det"? Kan vi inte bara göra om tanken, förändra i ett "alla är perfekta, på sitt eget vis"? Inte för alla, men för någon. Kanske kunde världen då bli en smula härligare. För vad är egentligen vitsen med ordet "perfektion" om man ändå skall påstå att det inte existerar? Vi har väl inte övriga ord för ingenting? Alla ord betyder ju ändå någonting även om ett flertal av dem är upp till var och än att bestämma. Egentligen är de flesta adjektiv ord vi själva får bilda oss en bestämelse av. Vad betydelsen av adjektiv som fin, bra, dålig, högljudd, ja - you name it, är är ofta upp till var och än? Vad som är fint för mig behöver inte vara det för någon annan, och vise versa, men att säga att det inte existerar gör vi väl ändå inte på grund av det?

Perfektion skulle väl kunna vara en sammansättning egenskaper inklusive dess brister? Då skulle det möjligen kunna existera. För hur rolig skulle världen vara utan en rad brister som finns i form av egenskaper vi saknar? Hur skulle vi kunna imponera på någon med en egenskap om alla hade den? Hur skulle vi kunna vara olika, om vi alla hade likvärdig potential inom alla områden? 

Jag vill tro på tanken om att vi alla är perfekta på vårt eget vis. Defintivt inte för alla, men för någon. Det gäller bara att hitta den/dessa "någon" och omge sig med dem. Och viktigast av allt: Att själv vara en utav dem. "Så vad tänker du på om du smakar på ordet? Ja, kanske inte endast smakar utan snarare tar en överdrivet stor tugga vilken gör dig oförmögen att, närmsta minut, stänga munnen. Tugga ett tag, svälj efterhand och fundera under tiden på vad du verkligen ser. Existerar det eller ser du just ingenting? Troligtvis ser du någonting. Tänk vad häftigt om det "något" var du själv." 

'Bara en flummig morgontanke. Yrvaken, drömmande eller fortfarande sovandes? Man kan ju undra.'

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback