13 november / Min podcast.
/ Fyra bilder ifrån somarens Cypern. Definitivt värt att sakna dagar som dessa /
I fyrtio minuter får han, som så många gånger förr, lyssna till min podd? Ja, för kanske är det så det känns för honom när jag vräker ur mig allt och ingenting på löpande band. Berättar, diskuterar och redogör. Tar upp viktiga ämnen och späder ut dem med ytliga ting. En skön mix helt enkelt? Ha! Jag kunde haft en egen podd? Egentligen finns det så mycket djup i mig. Alldeles för mycket många gånger? Jag kan liksom inte förmå mig att förstå hur alla ord och tankar ryms därinne. Vart tar de vägen, egentligen? Vart finns de när de stilla vilar i min kropp? Det är som om jag fått tankeverksamhet för två och tar hans också, som om min hjärna är fylld av lite fler tankar än den där "normala" hjärnan som majoriteten människor bär på. Nu lät jag kanske självgod, men det är inte så jag menar. Jag är rätt knäpp helt enkelt. Det är nog det underliggande budskapet i sammanhanget. Något annat får ni liksom inte tro. Och jag tänker att jag är lite svår, först. Att jag är världens enklaste egentligen, men att det tar tid ibland? Jag vill, men det går liksom inte. Jag vill att du ska, men kan inte förmå mig. Och ni vet inte ens vad jag talar om. Som för att höja styrkan i ordet "svår" eller för att ta bort det målande ordet därinnan? Hm. Idag tänkte jag "åh, det där skall jag skriva om i bloggen" till ett flertal tankar, ämnen. Ikväll har jag glömt vilka ämnen som utlöste det där ojandet. Ha! Så dumt. Jag hoppas att jag kan låta drömmarna återspegla dagen och göra tankarna påminda för att återvända. Tills dess: Fyra icke-selfies ifrån Kypros. Nom! Saknar sommar, vill ha jul. Knasfia.
I fyrtio minuter får han, som så många gånger förr, lyssna till min podd? Ja, för kanske är det så det känns för honom när jag vräker ur mig allt och ingenting på löpande band. Berättar, diskuterar och redogör. Tar upp viktiga ämnen och späder ut dem med ytliga ting. En skön mix helt enkelt? Ha! Jag kunde haft en egen podd? Egentligen finns det så mycket djup i mig. Alldeles för mycket många gånger? Jag kan liksom inte förmå mig att förstå hur alla ord och tankar ryms därinne. Vart tar de vägen, egentligen? Vart finns de när de stilla vilar i min kropp? Det är som om jag fått tankeverksamhet för två och tar hans också, som om min hjärna är fylld av lite fler tankar än den där "normala" hjärnan som majoriteten människor bär på. Nu lät jag kanske självgod, men det är inte så jag menar. Jag är rätt knäpp helt enkelt. Det är nog det underliggande budskapet i sammanhanget. Något annat får ni liksom inte tro. Och jag tänker att jag är lite svår, först. Att jag är världens enklaste egentligen, men att det tar tid ibland? Jag vill, men det går liksom inte. Jag vill att du ska, men kan inte förmå mig. Och ni vet inte ens vad jag talar om. Som för att höja styrkan i ordet "svår" eller för att ta bort det målande ordet därinnan? Hm. Idag tänkte jag "åh, det där skall jag skriva om i bloggen" till ett flertal tankar, ämnen. Ikväll har jag glömt vilka ämnen som utlöste det där ojandet. Ha! Så dumt. Jag hoppas att jag kan låta drömmarna återspegla dagen och göra tankarna påminda för att återvända. Tills dess: Fyra icke-selfies ifrån Kypros. Nom! Saknar sommar, vill ha jul. Knasfia.
Kommentarer
Trackback