Stäng
RSS 2.0

12 augusti / Att tappa känslor?

 
 
/ Gårdagens morgondopp vid viken - 24h sedan & ändå så långt ifrån? / 

Pressar hårt ihop käkarna medan vi svävar in på moln över det som kallas hem? Svävar på moln, bokstavligt? Då medan hjärtat säger något helt annat. "Den dag det inte längre pirrar i kroppen när jag är påväg, då skall  jag lämna" ekar orden, som för att fylla det tomrum som urgröpts i skymundan. Söker, känner efter, förbrilt? Smakar på de frågande orden, ropar försiktigt, men utan med så mycket som ett uns till svar. Känslorna som en gång legat latent för att infinna sig just vid sådana tillfällen är som bortblåst. Fångad av vinden, svävandes i fjärran? Omöjlig att nå, fånga in, ta tillbaka. Och hon pressar käkarna ännu lite hårdare mot varandra, sluter ögonen och förstår. Att hon har tappat känslorna. "Svävandes på moln, men ändå inte?"  Hej Sverige. Jag är hemma nu. Och vi ses för bilder, för mer. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback