10 december / Dear best friend;
Man vaknar på morgonen; Kanske ställs du direkt inför något du inte räknat med? Som att cykla i ösregn, halka omkring i snöyra eller invänta försenade tåg? Något kanske inte går enligt de planer du själv lagt upp, något kanske är motigare än du först tänkt dig. Du blir "pissed off" och en svärm negativ energi väller upp inom dig till ljudet av en parad fula ord som spelar på repeat inom dig och, som på cupen, gör dig ännu lite mer irriterad. I och med detta tycks plötsligt allt vara lite fel. Du stör dig nu på småsaker du inte skulle behöva reflektera över, klantar till det lite extra och tänker att "nu är nog dagen, som knappt börjat, helt förstörd" ...
Igår ställdes jag inför ett sådant töntigt val; att välja att sura ihop för en småsak och lägga dagens planer på hyllan eller, ta mig i kragen, och låta det som kunde gå enligt planerna, också göra det. Jag valde numero dos och fick på köpet en massa positiv energi och beröm ifrån mig själv. Ha! Valde även att ställa mig frågan "hur skulle jag behandla mig själv om detta var min bästa vän?". Nog låter tjatet om att behandla sig själv utifrån det både klyshigt och löjligt, men jag måste säga att det ger både perspektiv och glädje. Varför är man egentligen mycket hårdare mot sig själv? Du är ju din allra bästa vän...
Om du sätter dig själv framför dig och kollar på prestationer inom olika områden. Kollar på personlighet, egenskaper, insida och utsida. Nog är du inte så dum ändå? Nog skulle du beröma din allra bästa vän för en mängd av detta? Och inte skulle du trycka ner henne eller honom i skorna på grund utav småsaker, snesteg eller sk. vardagliga "misslyckanden" av olika slag? Sällan. Hon/han aka Du kanske var några poäng ifrån det betyg du förväntat dig på senaste provet, kanske inte hann med det Du tänkt att du skulle. Kanske blev lite för onykter på den där festen eller presterade mindre bra på jobbet, skolan, gymmet, relationsmässigt eller gjorde något onödigt som Du är missnöjd över? Du trycker ner dig själv och sätter den där svordomsparaden på repeat igen, som för att trycka ner dig själv ännu lite mer - Du måste ju lära dig? Fel, fel och återigen fel. Ge dig själv den konstruktiva kritik du skulle gett din bästa vän. Peppa som om det vore hon/han. Ge de där supertipsen du alltid sprider gentemot andra och var din egen bästa vän. Det ger SÅ mycket och Du är värd det.
Igår läste jag att om man fejkar ett leende kan man lura sig själv till lyckokänslor, ha! Så, du vaknar på morgonen; Kanske ställs du direkt inför något du inte räknat med? Som att cykla i ösregn, halka omkring i snöyra eller invänta försenade tåg? Dra på det där onaturliga leendet och okej, möjligtvis en tjockare jacka med luva. Välj att räkna upp diverse positiva saker i ditt liv & sätt din situation i perspektiv. Ja, din kära bil var upptagen och du skall gå; du ligger inte svältandes på en gata i Afrika, du ligger inte döende heller. Du står där, frisk och trygg, och skall ut och använda dina ben som bär dig? Få saker som vi ställs inför är verkligt stora problem när man tänker efter. Och Du själv, du är rätt fin och en gnutta grym, precis som du är.
Igår ställdes jag inför ett sådant töntigt val; att välja att sura ihop för en småsak och lägga dagens planer på hyllan eller, ta mig i kragen, och låta det som kunde gå enligt planerna, också göra det. Jag valde numero dos och fick på köpet en massa positiv energi och beröm ifrån mig själv. Ha! Valde även att ställa mig frågan "hur skulle jag behandla mig själv om detta var min bästa vän?". Nog låter tjatet om att behandla sig själv utifrån det både klyshigt och löjligt, men jag måste säga att det ger både perspektiv och glädje. Varför är man egentligen mycket hårdare mot sig själv? Du är ju din allra bästa vän...
Om du sätter dig själv framför dig och kollar på prestationer inom olika områden. Kollar på personlighet, egenskaper, insida och utsida. Nog är du inte så dum ändå? Nog skulle du beröma din allra bästa vän för en mängd av detta? Och inte skulle du trycka ner henne eller honom i skorna på grund utav småsaker, snesteg eller sk. vardagliga "misslyckanden" av olika slag? Sällan. Hon/han aka Du kanske var några poäng ifrån det betyg du förväntat dig på senaste provet, kanske inte hann med det Du tänkt att du skulle. Kanske blev lite för onykter på den där festen eller presterade mindre bra på jobbet, skolan, gymmet, relationsmässigt eller gjorde något onödigt som Du är missnöjd över? Du trycker ner dig själv och sätter den där svordomsparaden på repeat igen, som för att trycka ner dig själv ännu lite mer - Du måste ju lära dig? Fel, fel och återigen fel. Ge dig själv den konstruktiva kritik du skulle gett din bästa vän. Peppa som om det vore hon/han. Ge de där supertipsen du alltid sprider gentemot andra och var din egen bästa vän. Det ger SÅ mycket och Du är värd det.
Igår läste jag att om man fejkar ett leende kan man lura sig själv till lyckokänslor, ha! Så, du vaknar på morgonen; Kanske ställs du direkt inför något du inte räknat med? Som att cykla i ösregn, halka omkring i snöyra eller invänta försenade tåg? Dra på det där onaturliga leendet och okej, möjligtvis en tjockare jacka med luva. Välj att räkna upp diverse positiva saker i ditt liv & sätt din situation i perspektiv. Ja, din kära bil var upptagen och du skall gå; du ligger inte svältandes på en gata i Afrika, du ligger inte döende heller. Du står där, frisk och trygg, och skall ut och använda dina ben som bär dig? Få saker som vi ställs inför är verkligt stora problem när man tänker efter. Och Du själv, du är rätt fin och en gnutta grym, precis som du är.
Kommentarer
Trackback