29 april / Anonym.
I vimmlet av tusentals människor, i vimlet av människor påväg iväg. Bort, hem, hem, bort? I vimlet, sorlet av röster, dunkande hjärtan, väsen, ännu fler röster. Prat, skratt, fniss och oljud. Liv! Och alla skyndar de förbi i samma takt, i hej hallå, i stress, i lugn. Med uppsikt, med insikt. Och hon påminner sig själv, inser det faktum, att hon inte ens registrerar deras ansikten längre. Kanske återkommer de snarast, kanske inte - själv har hon ingen aning. I vimmlet av tusentals människor är hon en. Där det hörs skratt och skrik, där, där och då hör hon sig själv bli ett med dem, i skrattet? Skratt, fniss och en mängd ord med skälvande glädje, kanske till och med sprudlande? Och inuti, så lätt, så tom. Som om någon skrapat med en hacka för att tömma henne på sitt inre. Kanske ekar skrattet där i, kanske faller det platt till botten? I vimlet av tusentals människor - där bara är man, en individ i mängden. Oregisterad och anonym? Bara en av alla."För flera kan man ju sällan vara"
Kommentarer
Trackback