Stäng
RSS 2.0

31 oktober / Att sluta älska.


Tänk att du slutat älska någon som varit ditt allt. Hon biter sig själv i tungan när hon uttalar orden för världen, för att sedan fundera en sekund över om det är precis vad hon gjort. Slutat älska? Hade någon berättat för henne tidigare att detta en gång skulle inträffa skulle hon hånfullt skrattat rått åt saken för att sedan brinna inombords tills denne skamset gick därifrån. Nu var det hon som var skamsen? Skamsen över att någon som hon kunde ha fel? "Tänk att du slutat älska någon som varit ditt allt" - ja, fast att hon hört meningen uttalas förut trängde den djupt in i hennes inre även denna gång. Tungan besparades dock ett bett. Istället kände hon hur något gick upp för henne, något som varit uppenbart så länge, enbart så ohyggligt förbjudet att tänka? Hon älskade nog dig fortfarande - bara inte den du är, utan den du var. Någon som inte längre finns. "Man kan väl inte älska något som inte existerar" ? Men kan man - då är du nog älskad ändå. Nu och föralltid?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback