idaacarleborn.blogg.se

Klickade upp ett inlägg, kollade på ett videoklipp och läste därefter kommentarer.
Duns sa det och en stor klump föll från ingenstans och landade i min mage.
http://blondinbella.se/det-ar-okej-att-kanna/#Kommentarer

Ibland känns det så enkelt att tala om, ibland förmår man inte att göra det alls.
Ett och ett halvt år av saknad, saknad som ibland känns som en enorm längtan. Förgäves?
Vi förlorade allihopa. Du kampen, vi dig. Än idag känns det precis som igår och jag förstår fortfarande inte.
Saknaden utgör ett hål i mitt hjärta som någonsin aldrig kommer att fyllas igen, men jag vet att jag inte är ensam.Just därför vill jag säga detta. Oavsett om ingen lyssnar, bryr sig.

Kanske har du förlorat någon i cancer, kanske kommer du att göra.
Något jag hört allt för många gånger är uttrycket "jag ville inte åka till honom/henne och säga hejdå pga att jag inte vill minnas personen så" och utifrån det vill jag lära er att inte göra misstag.
Jag kan inte säga att det är rätt att åka och besöka den döende i sina sista dagar, men jag kan säga att det är det absolut bästa initiavtiv jag tagit.

Alla hjärtans dag 2010, den första i ett förhållande med förväntningar på den bästa någonsin.
Och samtidigt som det börjar mörkna utanför mitt fönster inkommer ett samtal, ett samtal som skall komma
att avslutas i tårar med ett okej. Jag var så rädd, stretade emot av all min kraft med ett prompt nej, men lät mig övertalas. Jag höll dig i handen länge och väl den kvällen. Pussade på dig, berättade hur otroligt mycket jag älskar dig och frågade samtidigt mig själv om jag någonsin berättat det förut, men lämnade frågan obesvarad.

Det gjorde så fruktansvärt ont i hela mig, det tänker jag aldrig sticka under stolen med.
Men i dessa ett och ett halvt år har jag tänkt på den där stunden när jag höll dig i handen.
Och jag minns varenda liten detalj från den där kvällen, 14 februari 2010, alla hjärtans dag, den sista gången jag såg dig, någonsin? Jag minns vad 'vi' sa, vad jag kände, vilken låt som spelades på radion, ja, allt.
Det finns bara en enda sak jag inte kan minnas, se framför mig, och det är hur Du såg ut den där kvällen.
När jag tänker på dig ser jag en frisk, stark, levande människa med ett stort leende på läpparna.
När jag tänker på dig ser jag dig precis som den du var.

Kanske kommer Ni att känna och tänka annorlunda.
Men hamnar ni i denna situation (vilket jag inte önskar någon).
Kämpa då inte emot av rädsla, var inte rädd för att känna smärta, var inte egoistisk.
'Det man ångrar är det man aldrig gjorde'
Du har en enda chans, tänk på det.