30maj // Tusen tårar för oss
Minns hur hjärtat värkte veckorna innan, hur det skrek den dagen och hur det kände tomhet därefter.
Tusen tårar för oss 9EF var vad jag skrev på bilddagboken dagen efter, för dagen till ära kunde jag inte förmå mig att skriva någonting alls. Jag älskade verkligen oss.
Och idag sitter jag här, hela två år senare med ynka ett år till studenten.
Ryser så fort jag ser mössorna flyga förbli i skolans korridorer och låter mitt hjärta slå ett extra slag av lycka när jag tänker på vilken 'frihet' som kommer infinna sig i mitt liv när dessa tre år är helt och hållet över. För visst hoppas jag att jag kommer att stå där på flaket om cirkus ett år och skrika av glädje. Veta vad jag vill bli, ha ett jobb för sommaren och en fet summa ihoptjänade pengar på banken som bara väntar på att få sättas sprätt på i form av resande. Och visst hoppas jag att tårarna som då rinner är av lycka.
Lycka för att vi kan börja leva.
